Ove är 59 år. Varje morgon går han en runda på radhusområdet och kollar att allt står rätt till. Folk kan ju inte göra rätt. Garageportarna rycks, grinden stängs och förbudsskyltarna får sig en spark flör at se att de håller. Några upprörda ord kan bytas med de som inte lever upp till vad som gäller. Hur svårt kan det vara?
Ove mår inte bra, Det har han inte gjort sedan hans älskade fru Sonja gick bort för ett år sedan. Nu har han fått sparken också. Så, det enda som återstår är att säga upp telefonabonnemang, städa och sätta på sig finkostymen. För nu ska Ove göra slut på sin tid i jämmerdalen. ..
Backman fick en välförtjänt jättesuccé med boken "En man som heter Ove". Det var alltså en spännande och svår utmaning att överföra den till film. Hannes Holm lyckas fint med det. I eftertexterna står att det filmen är byggd på en bok, men jag tycker att Holm fått till en mer kongenial tolkning, det här är boken med alla sina personer precis som jag föreställde mig dem.
Liksom vid läsningen av romanen skrattar och gråter jag mig igenom filmen. Backman/Holm må använda skrattspegeln och sentimentaliteten för att skildra ett utsnitt ur världen förr och nu men det fungerar. Ove må från början vara schablonen av en grinig gammal gubbe, men vartefter berättelsen fortskrider, och inte minst med hjälp av olika tillbakablickar kommer en helt annan bild fram.
Holm har valt helt rätt skådespelare. Rolf Lassgård drar det tyngsta jobbet med att gestalta Ove i nutiden och gör det suveränt bra. Med ett återhållet spel där den yttre vreden bara nödtorftigt skyler det alltför stora hjärtat där under. Filip Berg gör likaså ett starkt porträtt av den unge Ove, en tafatt men praktiskt lagt ung man som möter den stora kärleken i Sonja, en sprudlande Ida Engvoll som blivit snudd på en filmisk pixiegirl. Inte minst är "En man som heter Ove" faktiskt en stor kärleksfilm.
Bahar Pars (som vi sett på Uppsala Stadsteater) som nyinflyttad är nästa "pixie" att frälsa Ove. Hennes självklara intrång på Oves privata sfär får honom att leva upp igen, dock högst motvilligt.
Det enda minuset i filmen är att Holm tydligen velat få alla att verkligen förstå vilken gubbe Ove är och lagt tidsmarkörerna en aning fritt. Oves uppväxt känns som om den är minst två decennier äldre än vad som sägs. Det och en och annan ytterligare övertydlighet är det som drar ned en aning.
Men det är ändå små saker i en film som verkligen andas feel-good (som det numera heter på god svenska). Må bra är också ett annat uttryck som fångar hur det känns efter att ha släppt fram alla dessa känslor i detta goda sällskap.