Det börjar som en idyllisk reklamfilm för någon vintersportort, vita vidder och höga toppar. Snart ses en diligens frusta fram på vägen, den stoppas av en man som sitter på en sadel. Under den ligger tre döda män. ..
Det är nästan så jag blir förvånad när jag inser att Quentin inte gjort så många filmer egentligen. Han har satt sin prägel så tydligt att jag tänker att filmerna är fler än så. Det märks att hans inspiration fortfarande kommer från den videobutik han i Kalifornien han flitigt besökte i sin ungdom. Det är ingen fin universitetsutbildning i ämnet film han har som bakgrund. Hans signum av grovt våld och drastisk användningar, ofta med svart humor, kommer från helt annat håll. Man kan inte säga annat än att han funnit sin stil och håller fast vid den.
Den här gången är det egentligen två tydliga genrer som fått gifta sig: västernfilmen och pusseldeckaren i det slutna rummet. De inblandade är fångna av en svår snöstorm i ett gistet värdshus i Wyomings vildmark. Alla har något att dölja och frågan är mest vem som får vem först.
Ombord på diligensen finns två prisjägare, den ene som tar sina "offer" levande och har en kvinna fastkedjad vid sin arm, den andre som inte gör det. Redan på plats i det kyffiga raststället finns ytterligare några män. För en stund har de likt västfronten julen 1914 vapenstillestånd och någon spelar till och med "Stilla natt". Men det är förstås en kort period, sedan avlossar Tarantino sina hinkar med teaterblod.
I allt skjutande får han till en dialog och ett händelseförlopp som tar sig igenom rasism, priset på en människa och krigets förbannelse med att det egentligen aldrig tar slut bara för att en fred kommit emellan. Historien utspelar sig några år efter Amerikanska inbördeskrigets slut och såren är långt ifrån läkta, än mindre ärrade.
Som vanligt tillför han genren nya perspektiv och ironiska kommentarer samtidigt som han tar den på allvar. Inte minst måste det vara en fjäder i hatten för honom att kompositören Ennio Morricone som betydde så mycket för Sergio Leones filmer gjort musiken. Han har annars inte gjort något för västernfilmer sedan 60-talet.
Filmen lever högt på skådespelarna. Samuel L Jackson fullkomligen excellerar i sin roll som prisjägare med ett förflutet i armén. Inte minst har han tagit chansen till hämnd på det vita förtryckarsamhället. Jennifer Jason Leigh gör en suverän roll, så långt från traditionell kvinnoroll i genren man kan komma.
Snudd på tre timmar är lite väl långt men annars är det ett dramatiskt kammarspel med döden som insats som Tarantino presenterar.