Gavin Ross ambitiösa film om Newton Knight, en sydstatsbonde som tröttnar på att slåss "för att de rika ska kunna fortsätta vara rika", börjar i det lilla stora. Det finns inget bättre sätt att beskriva inledningen av "Free state of Jones", där en kolonn sydstatssoldater marscherar mot blodig konfrontation på ett fält i den amerikanska södern, bara för att en efter en slitas till köttfärs.
Det är fattiga bönder som går åt i det stora amerikanska inbördeskriget, inser sjukvårdaren Newton Knight (Matthew McConaughey). Samtidigt får bättre bemedlade män frisedel tack vare en ny lag som gynnar slavägare.
Knight är inte intresserad av att slåss för bomull eller ära. Han gör det enda rimliga och deserterar. Det blir inledningen till en resa där hans kamp mot orättvisor leder till en ny gemenskap bland svarta slavar som har flytt in i Mississippis otillgängliga träskmarker.
Rollen kan tyckas skräddarsydd för McConaghey. Sydstatsdialekten sitter som en smäck och skådespelaren gör åtminstone inledningsvis en ansats att tona ned den hjältegloria som filmen så gärna vill smyga in över Newton Knights smutsiga hårtestar.
Det fungerar som bäst under filmens första halva, där vänskapen mellan Knight och den före detta slaven Moses (Mahershala Ali) utvecklas, och kärleken till den ambitiösa Rachel (Gugu Mbatha-Raw) spirar i takt med att fler desertörer ansluter sig till gruppen.
Det är lite ledsamt att alla ansträngningar – inklusive Benoit Delhommes magnifika foto och Nicholas Britells passande musikkompositioner – ändå går om intet. För det gör de, när Gary Ross börjar ta ett jättegrepp om amerikansk historieskrivning.
I takt med att sidospåren radas upp, tappar man intresset. Det verkar även McConaughey göra eftersom hans Newton Knight alltmer förvandlas till en sydstats-Jesus, utan att vi får någon förklaring till varför. Synd. Utan det episka anslaget kunde "Free state of Jones" ha blivit en sevärd film om den lilles kamp mot överheten.