Efter fenomenala "Inside job" och "Margin call" kommer ännu en rapp och upprörande lektion i mänsklig girighet och dumhet. Och visst finns det mer att tillägga om finanskrisen. Här med Hollywoods samlade manliga elit på sitt mest pedagogiska humör.
Hur gick det oglamorösa jobbet "bankman" till att plötsligt bli vad den coolaste killen i rummet ville jobbade som? Hur kunde vår "jag-vill-ha-allt-nu"-kultur eskalera så snabbt? Och hur kunde kackiga bolånerelaterade värdepapper i USA sänka hela världsekonomin?
Jo, det ska "The big short" berätta för er. Skådisar i toppform spelar motvalls personer som inifrån det finansiella toppskiktet på Wall Street börjar inse vad inga andra vill eller förmår: De till synes så stabila bostadslånen i USA är i själva verket en tickande bomb, full av skit. I ett briljant drag inser en av dem, en socialt tafatt professor spelad av Christian Bale, att det går att tjäna pengar på att spela mot systemet. Till omvärldens hån, så klart. Men gissa vilka som får rätt till slut, ungefär lagom till att Lehman Brothers imploderar?
Alltihop börjar med att Ryan Gosling dyker upp och berättar lite bakgrund till den bisarra storyn som strax ska rullas upp. Sedan följer diverse teorier och häpnadsväckande fakta. Det blir, kort sagt, en hel del "mansplaining" i "The big short". Det vill säga: män som förklarar saker.
Att den här lektionen i ekonomisk teoribildning aldrig blir tråkig, om än onödigt långdragen, beror på att regissören Adam McKay ("Achorman _ legenden om Ron Burgundy", "The other guys") leker med filmkonventioner och blinkar ironiskt till publiken. Och som vanligt levererar absurda replikskiften korsat med ett nedtonat om än ilsket flammande patos. Dessutom mixar han till det, exempelvis får "skådespelaren Margot Robbie i ett bubbelbad" förklara vad subprime-lån egentligen är. Liksom för att understryka att vi alla är lite för vulgära och korkade för vårt eget bästa. För har vi lärt oss något av smällen? Kontentan är extra sorglig i denna mycket sevärda film.