Två Tom Hardy till priset av en. Det låter kanske som en bra deal men det här tvillingdramat i 60-talskostym är en bortslarvad möjlighet. I stället för en potentiellt originell gangsterstory bjuds vi på tråkig manusröra och klichéer.
Tvillingarna Ronnie och Reggie Kray härjade i Londons undre värld på 1960-talet. De var ökända, men på typiskt lokalt gangstervis ändå omtyckta i sitt East End där skepsisen mot polis och etablissemang var stor. De lyckades bygga upp ett imperium byggt av nattklubbar och kriminalitet och den här filmatiseringen skildrar på klassiskt manér brödernas uppgång och fall.
Båda två spelas av Tom Hardy, vilket till en början känns både lyckat och festligt. Han ger både den homosexuelle och paranoide Ronnie och den snygge, mer självklart rationelle ledaren Reggie varsin övertygande personlighet. En dag träffar den senare den söta Frances, ur vars perspektiv historien aningen malplacerat berättas, och deras relation blir en liten kil mellan bröderna.
Som vanligt när verklighet ska pressas in i filmformat utelämnas mycket och vissa saker förändras. Märkligt nog verkar filmversionen av bröderna Krays liv betydligt mesigare och mer tillrättalagd än verkligheten. Gissningsvis beror det på att man velat skapa två tydliga typer av Reggie och Ronnie.
Men i ivern att skapa en "komplicerad brödrarelation" blir historien samtidigt onödigt slätstruken, slappt skildrad och i slutändan trist. Framförallt blir den rörig. För medan Tom Hardy har fullt upp med kostymbyten tappas den ena potentiellt spännande byggstenen efter den andra mellan hans stolar. Ronnies flippade dröm om att bygga en utopisk stat i Nigeria dyker upp och försvinner, några poliser viger sitt liv åt att jaga bröderna och den amerikanska maffian flyger in för ett samarbete. Samtidigt går Reggie från att vara en spännande cool katt till en kvinnomisshandlande kliché på cirka tre minuter. Ingenting förankras ordentligt och framförallt börjar man titta på klockan när filmer drar över två timmar och absolut ingenting höjer pulsen.