Med debutfilmen "Avalon" gjorde Axel Petersén - med god hjälp av en synnerligen bra Johannes Brost - ett rejält avtryck. "Under pyramiden" är hans uppföljare, och fortfarande bara den andra långfilmen, och är tyvärr ett steg tillbaka.
I grunden är det en visuellt genomarbetad psykologisk thriller. Galleristen Katarina Oxe ska ha vernissage då hennes pappa plötsligt försvinner spårlöst. Hon uppsöks av en mystisk och hotfull person som kräver att hon ska ta fram en oskattbar antik egyptisk staty av Anubis, schakalguden. Hon känner inte till någon sådan vilket besökaren vägrar tro på. Katarina börjar forska i mysteriet och spåren leder till Kairo. ..
Någonstans under vägen verkar det som om Axel Petersén inte riktigt kunnat bestämma sig för vilken film han vill göra. Eller, inte haft förmågan att göra den. Det finns hela tiden ansatser till något mer substantiellt, något större. Sättet att väva in Katarinas utställda konstföremål i bilden för att förstärka och understryka handlingen är bra liksom fotot av den holländske fotografen Tibor Dingelstad.
Det startar förvisso skickligt med en krypande känsla av obehag som först är svår att sätta fingret på, och som förstärks vartefter.
Men det är också något som skaver direkt. Danska Stine Fischer Christensen har ett och samma ansiktsuttryck filmen igenom och sätter inget större djup på sin karaktär. Dramatenherrarna Johan Rabaeus, Reine Brynolfsson och Philip Zandén känns som kidnappade från sin vanliga hemort och tvångsplacerade i det här försöket till thriller. Actionupplägget i ökenmiljö känns helt malplacerat.
Jaha, så vad återstår. Risken finns förstås att jag missat att Petersén har en större agenda med fokus på plundring av antika arv, fader-dotterproblematik, vardagsrealism och vad det kan vara. Men det framgår i så fall inte på en (förhoppningsvis) normalbegåvad individ som undertecknad.
Han har ju visat handlaget tidigare, så jag hoppas att detta bara är en tillfällig tillbakagång. Filmen är i alla fall föredömligt kort, bara en timme och en kvart.