"Hur var det nu, fick den här filmen Guldpalmen eller?" Det går inte att ta miste på den ironiska klangen i kommentaren, några stolar bort i biografen inför visningen av "The square". Man måste ha levt i ett igenbommat skyddsrum sedan i maj för att ha missat att Ruben Östlunds film tilldelades det finaste priset på årets festival i Cannes - ja, kanske det finaste priset en filmare kan få.
Sammetslådan med den blänkande trofén har åkt på turné genom Sverige, allmänheten har uppmanats att ta selfies med den, i tv-sofforna har den gnistrat i kapp med Ruben Östlunds leende. Vilken film kan överleva sådana upptrissade förväntningar?
Men faktum är att det är lätt att se vad som tjusade Pedro Almodóvar och resten av Cannesjuryn. "The square" är helt enkelt - för att likt Östlund använda ren göteborgska - en riktigt gôttig filmupplevelse.
Filmen utspelas i en nära framtid där Kungliga slottet i Stockholm har förvandlats till ett konstmuseum i framkant. Den konstnärlige ledaren Christian (Claes Bang) är en ängslig kulturman som vill vara en god människa, men när han blir bestulen på öppen gata sätter han i gång ett händelseförlopp som han snart förlorar all kontroll över.
Östlund är fena på obekväm dialog, och här finns scener som kan vara bland de bästa som någonsin skådats i en svensk film. Som de mästerliga minuterna när Christian och den amerikanska journalisten Anne (Elizabeth Moss) - efter en natt tillsammans - bråkar om vem som ska slänga den använda kondomen. Ren buskis möter en subtil beskrivning av den modern mannens neuroser, i störtskön förening.
Skärpan i de enskilda scenerna står i kontrast till filmens övergripande budskap, som är en ganska löst sammanhållen historia om personligt ansvar och samhällsklyftor. Ändå fungerar helheten, kanske för att det Ruben Östlund vill säga liksom sipprar in i filmen, droppvis, scen för scen.
Den som sett Östlunds tidigare filmer vet att hans humor har ett pris - ofta är det lika obehagligt som det är roligt, en sorts publiktortyr som gör att man inte kan slappna av förrän lamporna tänds. I "The square" är han mer återhållsam med det knepet, vilket gör att filmen bitvis blir lite för mysig. Men nog förtjänar han att glimra ikapp med Guldpalmen. (TT)