Det är inte för inte som Frankrike år efter år toppat Världhälsoorganisationens listor över världens bästa sjukvård – ultrasnabb provtagning, minimal väntetid för läkarbesök och läkare som mer än gärna gör hembesök även vid lindriga åkommor. I ett land där införskaffandet av ett frimärke kan anta byråkratiska proportioner, fungerar i alla fall den dagliga sjukvården enligt ett patientvänligt lean production-system.
I "Läkaren på landet" återvänder "Hippokrates"-regissören Thomas Lilti till medicinens värld, denna gång med fokus på en landsbygdsläkares vedermödor i en liten pittoresk by. Jean-Pierre (François Cluzet från "En oväntad vänskap") är en läkare av den gamla stammen – han arkiverar per papper och penna, är alltid i tjänst och hjälper till med varje aspekt av sina patienters liv inklusive ansökningar om lönebidrag. Kort sagt, en sådan där femtiotalsdröm till husläkare som verkar som en chimär i ljuset av dagens krassa svenska sjukvård. Belöningen sker i form av bybornas eviga tacksamhet och, då och då, en låda grönsaker. Men när Jean-Pierre blir allvarligt sjuk tvingas han för första gången ta hjälp av en kollega utifrån.
Det är inte svårt att gissa filmens utgång när den nyutbildade läkaren och storstadsbon Nathalie (Marianne Denicourt) gör entré i Jean-Pierres och bybornas liv, och efter det blir resten av filmen lite av en transportsträcka mot upplösningen. Dock en charmigt berättad sådan, där bybornas liv och leverne ibland känns närapå dokumentärt berättat med linedance till countrytoner och gemytligt snick-snackande över rödvitrutiga bordsdukar på bykrogen. Att en kvinna som läkare måste vara långt mer kontroversiellt på den franska genompatriarkala landsbygden än på den svenska får man liksom ta på köpet, likaså Jean-Pierres totala misstro mot den institutionaliserade vården, något som även det känns väldigt franskt. Att befria sin hjärtepatient från det stora sjukhusets grymma käftar blir hans stora kall, och samtidigt ett personligt uppror mot den intensiva vård Jean-Pierre själv måste underkasta sig för att söka bota sjukdomen.
Det finns något rogivande med en film som låter ana ett, i alla fall för en storstadsbo, komplett annorlunda liv inklusive en helgjuten bygemenskap. Samtidigt lämnar "Läkaren på landet" aldrig riktigt den där startsträckan som från början såg så lovande ut, all pittoresk charm och skockar av gäss till trots.
karolina.bergstrom@unt.se