Roland och Vanessa har varit gifta i 14 år, men är miserabelt olyckliga med varandra. Det är 1970-tal, Roland är en författare med skrivkramp, och paret har lämnat hemmet i New York och åkt till en pittoresk ort på franska kusten där Roland ska få inspiration. Men han tillbringar långa dagar i baren istället för framför skrivmaskinen, medan Vanessa är manodepressiv och helst inte lämnar hotellrummet.
Ingen av dem klarar av att prata med den andra, de orkar knappt se på varandra. Men när de tillsammans – genom ett hål i väggen – börjar tjuvkika på det lyckliga, nygifta paret som varje dag har sex i rummet bredvid, börjar de lösa upp de knutar som gjort att deras relation har låst sig.
I bland är det lätt att önska att någon skulle ha satt stopp för hopplösa filmprojekt. ”By The Sea” är regisserad och skriven av Angelina Jolie Pitt, som även spelar Vanessa. Som motspelare har hon äkta maken Brad Pitt. De är två av Hollywoods absolut största megastjärnor, och tillsammans gör de ett försök till en smal europeisk konstfilm ... ja, låt oss säga att detta är en film som i alla fall vill väldigt mycket.
Och det finns ett par gripande scener paret emellan, men tyvärr vill ”By The Sea” väldigt mycket i drygt två timmar. Det är en lång tid att vänta på upplösningen i ett överspänt psykologiskt drama. Att Brad Pitt dessutom får vara både en kännande författare och en rationell människa, medan Angelina Jolie Pitt förminskar sig själv till en galen kvinna som inte klarar sig utan en tänkande man vid sin sida, gör dessutom att jag inte bara blir uttråkad, utan dessutom lite förbannad.