Välartade barnzombier och en diskussion om humanitära värden är inte det man främst förknippar med dystopisk zombiefilm. Den skotska regissören Colm McCarthys film både liknar och inte liknar något vi tidigare sett.
Hjärndöda zombier, övernaturliga barn och en beväpnad, totalövervakad framtid är bekanta komponenter i skräck- och dystopigenren. Men i "The girl with all the gifts" dyker de upp i raffinerade, nya versioner, vilket är oerhört imponerande. Och givetvis skrämmande, det finns ju ändå något tryggt i det bekanta.
Har man sett en zombiefilm någon gång så har man väl ett hum om hur man förgör en odöd? Den kunskapen har man ingenting för i den dystra framtid som väntar där en farsot har förvandlat större delen av mänskligheten till zombieliknande varelser (hungries).
Överlevande, däribland barn, hålls strängt övervakade i ett slutet komplex där man febrilt försöker finna ett botemedel. Varför barnen är fastspända i rullstolar och med pistoler riktade mot huvudena av artiga militärer förstår man så småningom. Då inser man också att frågan om gott och ont är komplicerad ibland. Särskilt när det handlar om överlevnad.
Barnen är nämligen smittade av farsoten även om den ännu inte har brutit ut. De är alltså både en fara och den enda möjligheten att ta fram ett motgift. Ska man experimentera på dem eller låta dem leva så normalt som det går? De är ju bara barn, påpekar psykologen och lärarinnan Justineau (Gemma Arterton). Inte alls, de är bara infekterade kroppar, menar forskaren Dr. Caldwell (Glenn Close). Vi måste skära i dem för att kunna få fram kunskap.
Huvudpersonen är tioåriga Melanie, en till synes smart, vänlig och väluppfostrad flicka som hamnar i en situation där hennes smitta är både en fördel och ett hot. Å ena sidan, å andra sidan.
kultur@unt.se