Att undersöka känslan ilska i en barnfilm är intressant. Men "Angry birds"-filmen, som bygger på en app, har inte mycket att gå på förutom att fåglarna är arga och har stora ögonbryn. Filmens handling blir därefter.
Det hela börjar intressant nog som en "Falling down" fast för barn. Den röda fågeln Red har svårt att anpassa sig i fågelsamhället som kantas av proffstrevnad, positivt tänkande, vitamindrycker och en tanke om att barn alltid är gulliga och aldrig stör. Även om de räcker ut tungan eller sparkar en på benet. Han har därför valt att bo så långt utanför gemenskapen som möjligt och det verkar resten av fåglarna på ön tycka är bra.
Men när Red inte längre kan tygla sin cynism och irritation utan exploderar i ett vredesutbrott döms han till en terapikurs som straff. Lite intressant är det med en barnfilm som vill höja statusen för känslan ilska och visa att den är en lika acceptabel och berättigad känsla som, tja, glädje.
Men "Angry birds" är ingen "Insidan ut", ilskan är ingen komplex och förlösande känsla hos den röda fågeln. Ilskan i det här fallet är en endimensionell känsla av hämnd mot de knubbiga gröna grisarna som kidnappar fågelägg. Och Red som stötts ut från fågelsamhället på grund av sin mer buttra attityd välkomnas tillbaka endast efter att ha räddat hela fågelön och alla dess invånare.
Inte för att fågelsamhället plötsligt accepterar att alla inte älskar yoga, kramar och att tvångsumgås utan bara eftersom Red agerat hjältemodigt. Någonting är skevt med den bilden. Att göra film av en leksak har funkat förut, Legofilmen är ett utmärkt exempel. Att göra spelfilm av videospel har också funkat eftersom det finns en story i grunden.
Men en ensidig app vars succé verkar ligga i just enkelheten (man skjuter arga fåglar mot en gris) ter sig svårare att filmatisera. Handlingen är fjäderlätt, här finns heller inga direkta karaktärer att utveckla. Har man någon gång spelat spelet "Angry birds" vet man att det kommer en scen då en arg fågel med stora ögonbryn skjuts upp i luften för att träffa ett mål. Det är ungefär allt man har att gå på. Lite mer krut har man lagt på det visuella utförandet. I 3D ser den tropiska fågelön riktigt härlig ut och flygturerna runt palmer och ned i vatten motiverar faktiskt 3D-glasögonen. Men inte nödvändigtvis ett biobesök.