Året är 1940. En ung tysk soldat springer genom en skog, skjuts och blir liggande. I Berlin kommer brevbäraren mitt bland alla firande tyskar som viftar med hakkorsflaggor och överlämnar ett brev till paret Quangel. Livet är sig inte mera likt, och de blir ensamma. ..
Vincent Perez är mest känd som skådespelare men har regisserat fem filmer tidigare. Nu har han tagit Hans Falladas roman och gjort en lågmäld thriller och krigsfilm. Tyvärr har han valt att låta språket vara engelska och det gör att man tappar en del av den autentiska känslan i berättelsen. I övrigt har man lagt ned stort jobb på miljöer och rekvisita.
Detta kompenseras i mycket av att han har Emma Thompson och Brendan Gleeson i huvudrollerna. De två gestaltar hela registret av stum och förlamande sorg som övergår till handfast och dödsföraktande motståndskamp i det lilla. Under ett par års tid delar de ut flygblad med uppmaningar till motstånd mot Hitlerregimen.
Ständigt i hälarna, men inte ända fram, är kommissarien Escherich, mångfacetterat och fint spelad av Daniel Brühl, påjagad av SS-officeren Prall, mindre bra spelad av Mikael Persbrandt. Hos honom kommer de flesta av schablonerna fram när det gäller att gestalta den sadistiska ondskan. Bättre kan han!
Skildringen av det slags vardagsliv som levdes i krigets Berlin kommer bra fram, om det så är bombanfallen, förföljelserna eller den alltmer hårdnade kampen för överlevnad. Även här väljer människor olika strategier, mer eller mindre värdiga.
Som helhet är det en bra film om att göra det motstånd man kan. Det bygger på verkliga händelser och Hans Falladas bok är värd att läsa.