Sympatiskt och ömsint

Daniel Åberg ser en välspelad film som trots sitt ämne saknar tillräcklig svärta för att riktigt beröra på djupet.

6 juli 2012 07:00

Hur tar man sig tillbaka till livet efter att ens närmaste dött? Nathalie (Tautou) förlorar sin Francois i en olycka, och förlamningen lägger sig över hennes tillvaro. Hon lever vidare, men går på autopilot, jobbet blir hennes livlina, hon stiger i graderna och åren går, men inget sker med någon större glädje. Hennes gifte chef anar en öppning till en omstart och bjuder ut henne på middag, men nobbas hårt. Så får hon ögon för sin svenske, blyge och ärligt talat inte särskilt attraktive kollega. Kan han vara den som ska få henne att börja leva igen?

Nathalie är en ömsint, sympatisk och lågmäld film trots att den handlar om ett så tungt ämne. Så många gånger spelas scener upp där ingen skulle ha höjt på ögonbrynen om manusförfattarna satsat på dramatik, men i stället väljer en mjukare och inte så konfrontatorisk väg. När Nathalie går in i sin depression efter makens död skulle hon ha kunnat falla ihop totalt, men vi förstår genast att så inte kommer att ske – "jag tänker inte ta livet av mig, jag vill bara vara i fred ett tag", säger hon lugnande till sin mamma. Och när chefen gör sin invit och hon nobbar honom, kunde han lika gärna ha sparkat henne, men väljer i stället att respektera hennes val. Ovanligt och uppfriskande.

Mest sympatisk av dem alla är kanske svenske Markus (Damiens). Lite för tunnhårig, en aning lönnfet och med hopplöst säckig klädstil väcker han till sin egen förvåning Nathalies intresse.

Filmens mest rörande scen infaller efter att de varit på teater. På en av Paris vackra broar över Seine framför ett vackert upplyst Eiffeltorn är det upplagt för en första kyss. Markus reagerar dock högst realistiskt – ställd inför möjligheten att kyssa den vackra Nathalie mot en av filmvärldens mest romantiska backdrops, grips han av panik och flyr.

Samtidigt som filmens avsaknad av tvära kast och känsloutbrott känns befriande, hade den ändå tjänat på lite mer svärta. Nathalies öde berör aldrig riktigt på djupet, publiken tillåts inte komma henne riktigt nära och kan därför heller inte omfamna henne. En svår balansgång det där.

FILM

Nathalie
[Kaja3]

Regi:
David Foenkinos och Stéphane Foenkinos
Manus: David Foenkinos.
Foto: Rémy Chevrin. I rollerna: Audrey Tautou, François Damiens, Bruno Todeschini med flera

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!