Skräckis med visuella brister

Duon bakom Saw är tillbaka med filmen Insidious, en skräckfilm som försöker kompensera visuella brister med högljudd volym, skriver Emma Dahlin.

12 maj 2011 15:53

En ung familj flyttar in i ett gammalt knarrigt hus i Amityvillestil, som gjort för underliga och oförklarliga händelser. Mycket riktigt hinner de inte ens packa upp alla lådor innan dörrar börjar öppna sig själva och okända röster gör sig hörda.
Plötsligt hamnar parets (Rosie Byrne och Patrick Wilson) ena barn i koma, efter en äventyrslysten utflykt till husets vind. Förtvivlade söker de nu sanningen om vad som inträffat pojken.

Det är duon bakom konceptet Saw (Wan och Whannell) som i Insidious slagit sig ihop med Paranormal Activity-regissören Oren Peli i detta ojämna lågbudgetprojekt som drar åt alla möjliga håll.
En skräckfilm som försöker kompensera sina visuella brister med en högljudd volym. Men det är inte i tekniken som det brister, utan i det faktum att filmen inte är så skrämmande. Visst är det krypande stundtals, särskilt i de inledande delarna av filmen, men vad som skrämmer slag på dig är sannolikt undertecknat volymen.

Tyvärr lider filmen också av långdragna delar, ett bristfälligt manus och överdrivet tydlig musik av Joseph Bishara.
De komiska inslag i form av de Ghostbusters-assistenter som kommer in i bilden när pojkens själ skall räddas, bidrar än mer till det röriga intryck som filmen ger.

Insidious
Regi: James Wan
Filmstaden. Manus: Leigh Whannell. Foto: David M. Brewer & John R. Leonetti. Musik: Joseph Bishara. I rollerna: Patrick Wilson, Rose Byrne, Ty Simpkins, Andrew Astor, Lin Shaye m.fl.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!