Payne gör det igen

Daniel Åberg gläds åt ännu en fin film av Alexander Payne.

26 februari 2014 08:57

En åldrad man på gränsen till senilitet vandrar i motvinden längs en motorväg. En polisbil stannar, tar in honom till stationen, sonen kontaktas och får föra honom hem. Men pappa Woody vill inte dit, han har äntligen haft tur i livet, en miljon dollar väntar i Lincoln, Nebraska, målet för hans tänkta vandring. Tar han sig bara dit med sin vinstlott kan han inhämta sitt pris och äntligen köpa en ny pickup och en luftkompressor.

Sonen David stoppar honom, förstår att pappan utsatts för ett bedrägeri. Men när denne någon dag senare åter ger sig av mot Nebraska veknar han. David är själv medelålders, jobbar i en sömnig elektronikbutik och är nyligen dumpad. Varför inte köra pappan till Nebraska, en sista chans för far och son att mötas, kanske till och med börja förstå varandra?

En roadmovie är som gjord för den här typen av berättelser, där människor på gott och ont ska tvingas närmare varandra. De är ju därtill nödd och tvungna – i bilkupén och i det billiga motellrummet längs vägen finns ingen chans att dra sig undan.

Delvis är färden som fadern och sonen gör i "Nebraska" därför närmast snitslad, vi fattar att resan är det egentliga målet. Men knappt har publiken hunnit ställa in bilsätet rätt så tar filmen en avtagsväg åt ett oväntat håll, den förvirrade pappan slår sig illa på fyllan och duon tvingas inkvartera sig i faderns gamla hemtrakter dit hela tjocka släkten infinner sig, med nya komplikationer som följd.

Har man sett regissören Alexander Paynes tidigare filmer, främst "About Schmidt" och "Sideways", är "Nebraska" lätt att känna igen när det kommer till ton, mänsklig värme och stillsam humor. Färgläget är dock ett annat, här är (det mycket vackra) fotot svartvitt, vilket skänker ett lugn samtidigt som det förstärker den bitterljuva stämning som präglar anrättningen. Ett bärande tema är hur det förflutna gjort oss till dem vi är, hur de små valen påverkar våra liv men ställer samtidigt frågan om det i slutändan spelar någon roll hur vi har valt.

Bruce Dern, en av favoriterna till att vinna en Oscar för sin rollinsats på söndag kväll, är fantastisk som den grånade, kantstötte Woody som livet behandlat illa eftersom han själv ansträngt sig för att vara till lags. Även Will Forte, mest känd som komiker i "Saturday Night Live", gör en stark insats som den lojale sonen som vill försöka förstå sin far. Även June Squibb, birollsnominerad för rollen som Woodys kärva men samtidigt mycket charmiga hustru, är strålande.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Daniel Åberg