Dummare än nödvändigt

Maktkampen mellan de äkta makarna Suzanne och Robert (Catherine Deneuve och Fabrice Luchini) står i centrum för Francois Ozons komedi Potiche - en fransk troféfru, skriver Emma Dahlin.

15 juli 2011 11:08

Det är 1977 och när Mr Pujol (Fabrice Luchini) får hjärtproblem måste någon ta över hans paraplyfabrik. In kliver då hans fru Suzanne (Catherine Deneuve) och åtar sig uppdraget. Deneuve gjorde just sin första filmroll i ett annat paraplysammanhang, Paraplyerna i Cherbourg från 1964.

Fabriken behöver inte bara en chef, utan också en rejäl förnyelse med bättre villkor för arbetarna och en gnutta medkänsla och värme. Suzanne har aldrig haft ett jobb i sitt liv utan har i stället ägnat sina dagar åt att jogga omkring i skogen och prata med ekorrar. Ja, det är faktiskt precis så dumt.

Dummare blir det när hon i samtal med arbetarna i fabriken menar att hennes make inte bara är deras chef utan också hennes, eftersom de är gifta. Den här fåniga och förlegade filmen är baserad på en pjäs av Pierre Barillet och Jean-Pierre Grédys, men François Ozon hade nog gjort bäst i att lämna den i fred där den låg begravd i mossan.

Potiche - en fransk troféfru (Potiche)

Regi: François Ozon.
Royal.
Manus: Pierre Barillet, Jean-Pierre Grédy & François Ozon.
Foto: Yorick Le Saux.
Musik: Philippe Rombi.
I rollerna: Catherine Deneuve, Gérard Depardieu, Fabrice Luchini, Karin Viard, Judith Godrèche m.fl.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Emma Dahlin