Blondie ett ointressant drama

Blondie är ett forcerat och pretentiöst drama av Jesper Ganslandt, som håller tittaren på avstånd. Emma Dahlin undrar varför.

23 november 2012 06:00

Efter Apan kommer Blondie. Ett forcerat och pretentiöst drama av Jesper Ganslandt om en syskonskara som i vuxen ålder strålar samman inför mammans (Marie Göranzon) 70-årsdag. Syskonen utgörs av äldsta systern och läkaren Katarina (Helena af Sandeberg), mellansystern och modellen Elin (Carolina Gynning) och så lillasystern Lova (Alexandra Dahlström) som vi inte vet något om. Och som alltid i ett familjedrama blommar gamla fejder upp. Katarina och Elin är de karaktärer som vi tillåts komma lite närmare. De övriga är inte lika utvecklade och lämnas utanför. Dramat som spelas upp är indelat i tre akter och dialogen verkar delvis vara improviserad.

Medvetet hålls vi på avstånd. Vilka är de här karaktärerna? Vad har hänt dem? Och även om Ganslandt stundtals gläntar lite på dörren, så avslöjas aldrig orsakerna bakom. För att detta ska fungera måste vi vara tillräckligt intresserade av det som sker på duken. Det måste finnas en spänning, ett engagemang för att vi ska acceptera att vi inget får veta, eller får några förklaringar. Det är precis här som Ganslandts film misslyckas. Ett karaktärsdrivet drama är beroende av starka karaktärer och skickligt skådespeleri, men här saknas dessa viktiga och avgörande komponenter. Tomt och ointressant - en riktig besvikelse från första till sista bildrutan.

Film

Blondie
Regi & manus: Jesper Ganslandt.  
Royal. Foto: Linda Wassberg. Musik: Andreas Franck. I rollerna: Carolina Gynning, Helena af Sandeberg, Alexandra Dahlström, Marie Göranzon, Olle Sarri med flera. 

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Emma Dahlin