Charlotta Björck och sonen Sigge kopplar grepp på varandra både bildligt och bokstavligt i "Jag ska bara gråta lite först".
Charlotta Björck är i dag etablerad som komiker och skådespelare. Hon har setts som polisbefälet Josefin i sista säsongen av SVT:s "Tunna blå linjen" och som Linda i Lisa Aschans film "Tack och förlåt" på Netflix. Hon är också känd från radio och tv.
Samtidigt är det inte särskilt länge sedan Charlotta Björck sade upp sig från jobbet som personlig assistent efter 20 år inom vården. Övergången till den osäkra tillvaron som frilans i kultursektorn är ett av flera teman i dokumentären "Jag ska bara gråta lite först" av Uppsalaregissören Ellen Fiske.
Men låt oss backa till 2020, pandemins första år. Ellen Fiske är föräldraledig och skrollar igenom sitt Instagramflöde. Ett inlägg av Charlotta Björck dyker upp. Här finns någon som skämtar om livet som småbarnsmamma och om hur segt allt blivit för kulturutövare.
– Jag tyckte att hon var jätterolig och gick igenom allt hon hade postat på Insta. Hon skämtade om sig själv och sitt liv på ett sätt som jag föll för. Hon bad inte om ursäkt, säger Ellen Fiske.
Varför inte göra en film om henne, tänkte Ellen. Kontakt togs och Charlotta sa ja direkt.
– För henne var det en barndomsdröm som gick i uppfyllelse. Det visade sig att Charlotte hade gott om filmmaterial från tonåren som nu äntligen kom till användning. Hon hade mer eller mindre väntat på att någon skulle ställa frågan, säger Ellen Fiske och skrattar.
Det blev början på en fyra år lång inspelningsperiod, dock med flera uppehåll. I filmen får vi följa hur Charlotta Björck försöker balansera familjeliv med film- och scendrömmar, samtidigt som hon säger upp sig från sin fasta tjänst i vården. Här finns gott om scener från det kaos som är vardag för de flesta småbarnsfamiljer.
– Det finns absolut en igenkänningsfaktor, kanske extra stor om man har ett barn med en npf-diagnos i familjen, säger Ellen Fiske.
Under inspelningen blev det också tydligt att förhållandet mellan Charlotta och hennes partner var på väg att spricka. Den dimensionen bidrar till att "Jag ska bara gråta lite först" innehåller starka känslor över hela registret, från euforisk glädje via grå vardagslunk till tårfylld sorg.
– Charlottas sambo Johannes och barnen Sigge och Bim öppnade sig verkligen för mig och fotografen Pia Lehto.
Ändå är det förstås Charlotta själv som står i fokus för Ellen Fiskes film. Hon är en människa som mitt i livet inser att hon står inför stora förändringar. Det gäller bara att våga.
– Sådana berättelser är spännande. Charlotta gör val som man kanske inte förväntar sig att en småbarnsmamma ska göra. På ett sätt kan man säga att hon prioriterar sig själv, säger Ellen Fiske.
Charlotta Björck och Ellen Fiske ger sig ut på en turné i mars. Då kommer de att prata med biopubliken om nya filmen "Jag ska bara gråta lite först".
Filmen hade premiär på Göteborgs filmfestival tidigare i år och går upp på bio 14 mars. Ellen Fiske och Charlotta Björk åker i samma veva ut på turné och träffar biopubliken. Den 20 mars gästar de Fyrisbiografen i Uppsala.
– Det ser jag fram mot. Charlotta tar med sig ett litet piano och kommer att improvisera fram låtar tillsammans med publiken. Filmen är bara 70 minuter så det kommer att finnas gott om tid att prata.
Håller du med om att "Jag ska bara gråta lite först" skiljer sig rätt mycket från din förra film "Leaving Jesus"?
– Absolut, "Leaving Jesus" var mörkare och handlade om svåra trauman. Filmen om Charlotta är mer positiv och kan nog vara lättare att ta till sig, säger Ellen Fiske.
Hon berättar också att hon nu närmar sig ett projekt hon länge velat göra: En film som utspelar sig i Uppsala. Men mer än så vill Ellen Fiske inte avslöja.
Charlotta Björck gör rollen som det yttre befälet Josefin i SVT-serien "Tunna blå linjens" tredje och sista säsong.