Terapisessionerna på retreatcentret i San Francisco skildras ingående i "Leaving Jesus".
När Ellen Fiske växte upp förekom samtal om religion, tro och andlighet ganska sällan vid köksbordet. Snarare var det politiska och sociala frågor som diskuterades i familjen. I dag kan hon känna att hon saknar den dimensionen.
– Den saknaden har absolut bidragit till att jag blivit nyfiken på att skildra frågor om en större mening och existens i dokumentärfilmens form, säger Ellen Fiske.
För några år sedan kom hon i kontakt med psykologen Marlene Winell som driver "The Journey Free Reatreat" i San Francisco. Winell bjöd in henne att vara med under terapisamtal där deltagarna hade två saker gemensamt: de hade alla fötts in i slutna, fundamentalistiska kristna församlingar som de lämnat i vuxen ålder. Dessutom var deras behov av att bearbeta upplevelserna omfattande, för att uttrycka sig försiktigt.
Men det fanns fler anledningar till att Ellen Fiske lockades av att skildra avfällingarna.
– Jag tycker om att göra filmer om sådant som händer i nuet och följa människor som går igenom något. Därför blev det intressant att filma terapisessionerna och även träffa deltagarna i deras vardagsmiljöer.
I filmen skildrar Ellen Fiske och fotografen Pia Lehto ett halvdussin människoöden på ett osminkat och osentimentalt sätt. Känslan är att de öppnar sig totalt och utan filter vittnar om extremt svåra saker de varit med om. Vi talar om vuxna människor som fruktar djävulen och helvetet som faktiska realiteter.
Hur lyckades du komma så nära och vinna deras förtroende?
– Det finns nog flera förklaringar. Redan från början hade jag Marlene Winells stöd. Och terapin går ju ut på att deltagarna ska öppna sig, att kameran var på under samtal och övningar gjorde inte så stor skillnad för dem. Dessutom blev nog deltagarna nyfikna på mig som växt upp i ateistisk miljö.
Som svensk är det svårt att inte associera till Knutbyförsamlingen och allt som uppdagats kring den. Ellen Fiske berättade om de händelserna för amerikanerna, som förundrat lyssnade till vad som nyligen utspelade sig i en sluten församling i det "ateistiska" Sverige.
När det gäller barnens utsatthet finns förmodligen flera likheter, påpekar Ellen Fiske. Många av Knutbybarnen är i dag vuxna och tvingas nu bearbeta sina uppväxtår.
– Så har det också varit för de personer jag skildrar i "Leaving Jesus". När Gud plötsligt är ute ur bilden känner de sig som tomma skal, säger hon.
Norskan Isabel växte upp i en pingstkyrkoförsamling som hon nu har lämnat. På bilden skymtar hennes elvaåriga dotter Marissa, som Isabel vill ge en helt annan uppväxt än den hon själv fick.
Vilsna, skulle man kanske kunna tillägga. Som Lorena, en 32-årig före detta mormon från Texas, som efter avhoppet väljer att försörja sig som strippa och poledance-dansös. I församlingen fick hon lära sig att onani innebar raka vägen till helvetet. Nu utforskar hon sexualiteten och försöker ta tillbaka sin kropp.
Eller 45-årige Dan från Seattle. Han skiljde sig från frun och lämnade församlingen. I dag har han inte en enda vän. Att han blivit ateist är han säker på, men till vilket pris?
"Leaving Jesus" har biopremiär nu på fredag 26 april. Ellen Fiske och flera av de medverkande, som rest hit från USA, närvarar vid visningen på Fyrisbiografen. Efter filmen följer ett samtal och publikmöte under ledning av Louise Sareld.
Under vistelsen i Sverige väntar också flera panelsamtal för filmens deltagare – bland annat med psykoterapeuten Rigmor Robért och Emma Gembäck, tidigare Knutbymedlem. De två drev tidigare den uppmärksammade Sektpodden.
I terapin ingår också övningar av olika slag.