Hon fick sitt svenska genombrott som polisen Sara i tv-serien "Tunna blå linjen". Nu har Amanda Jansson, som växte upp i Skärplinge och tog några av sina första steg på teaterscenen i Uppsala, blivit en stjärna även i Finland tack vare "Stormskärs Maja", som får svensk biopremiär fredag 19 april.
Publiken har flockats till filmatiseringen av Anni Blomqvists böcker om Majas liv och vedermödor i 1800-talets Åland.
Majas make Janne spelas av Linus Troedsson, med Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm som hemvist.
– Det är ju otroligt när man tänker på det, att nästan tio procent av befolkningen har varit och sett vår film, säger Amanda Jansson.
Berättelsen har beskrivits som ett åländskt nationalepos och filmatiserades redan på 1970-talet för tv i en version som blivit en klassiker. Så det muttrades på sina håll i finlandssvenska kretsar när två rikssvenskar fick huvudrollerna i regissören Tiina Lymis nya upplaga.
Men kritikerna har hyllat framför allt Amanda Janssons insatser och jämfört henne med internationella storstjärnor. Hon ler när hon blir påmind om lovorden.
– Jag kan vara väldigt självkritisk och ha prestationsångest. Men den här gången kan jag liksom ärligt säga att jag är stolt över vad jag har gjort, säger hon.
"Tunna blå linjen" har visats i Finland och gjort henne till ett namn även där.
– Jag misstänker att det var där som Tiina har sett mig så det är klart att det öppnade dörrar.
Det finns även en koppling mellan polisen Sara i "Tunna blå linjen" och Maja.
– Ja, det är ju verkligen en likhet. Sara har sin kristna tro som drivkraft och Maja har ju också en gudstro, men ännu mer till naturen och dess väsen och krafter.
Det kan behövas för att överleva på Åland på 1800-talet. När filmen börjar tvingas levnadsglada Maja gifta sig med den buttre Janne som vill flytta ut i havsbandet och bilda familj. Genom livet upplever Maja krig och elände, men också stor kärlek.
Historien må utspela sig förr i tiden, men är allmängiltig även för vår tid, tycker Amanda Jansson.
– Vi har samma känsloliv som vi hade då. Det är därför vi fortfarande spelar Shakespeare.
För skådespelarna blev det också en utmaning att "leva" på 1800-talet.
– Vi lärde oss en massa praktiska saker. I alla fall så att det ser trovärdigt ut på film, säger Linus Troedsson.