Edward kommer visa besökarna hur en gammal filmkamera egentligen fungerar. I den bruna kappsäcken finns hans trollerikit, där det bland annat ingår lite pyroteknik.
Edward von Past har ännu inte fyllt 50. Ändå firar han 30 år i branschen. Det är till viss del UNT:s förtjänst.
– 1994 var det en annons i tidningen där Kulturnatten efterlyste en stumfilmspianist. Jag sökte och fick jobbet – jag var nämligen den enda sökande, säger han.
Giget blev snart en succé och i september blir det den 30:e Kulturnatten för Edwards del.
När Edward slog in på sin karriärbana var han 17, men hans intresse väcktes långt tidigare. 1989 hade SVT en tillbakablick på Charlie Chaplins liv och visade många av hans filmer.
– Där och då, tolv år gammal, fastnade jag för stumfilm. Jag har alltid tyckt om gammal film, särskilt svartvit. Jag vet inte varför, kanske är jag född i fel tid.
Edward hade fram till dess blivit skolad i klassiskt piano, men sedan den kvällen bad han istället sin pianolärare att få lära sig att spela som pianisterna gjorde till Chaplin, så kallad rag time-musik. Senare fortsatte han sina musikstudier på gymnasiet i Uppsala.
Vad är charmen med stumfilm i jämförelse med "vanlig" film?
– Man tvingas acceptera att de inte säger något och man kommer in i en annan värld. Charmen för mig kan vara bara att se äldre miljöer, till exempel hur Uppsala såg ut förr. Det är väldokumenterat i foto, men det är något annat att se det rörligt.
Edward lyfter också vikten av live-elementet för upplevelsen.
– Man får inte samma känsla när det är inspelat. Det händer något när man ser stumfilm med piano i en salong med andra.
En av Edwards egna stora stumfilmsupplevelser utspelade sig med ingen mindre än Ingmar Bergman.
– Bergman kom till Slottsbiografen för att inspektera den. Jag spelade till stumfilm med bara honom som publik.
Det finns en bild på Bergman från besöket där han står utanför biografen. Edward berättar att han själv stod och tryckte bakom dörren.
– Jag förstod nog inte då hur stort det var och att jag skulle ångra senare att jag inte var med på bild.
I vår spelar Edward till stumfilm den sista fredagen i varje månad på Slottsbiografen. Den som sköter själva filmvisningen är Uppsala filmstudios före detta ordförande, Nils Bingefors. "Nils är min vänstra och högra hand", säger Edward.
Men det är inte bara på Kulturnatten eller för Bergman som Edward spelar på Slottsbiografen – han har tidigare gjort sig känd i UNT bland annat för att ha spelat piano till stumporrfilm.
I vår kör han stumfilmsvisningar på Slottsbiografen den sista fredagen i varje månad. Fredagen den 23 februari är en lite särskild kväll – då blir det Uppsala för hela slanten.
– Vi visar stumfilmerna "Dockskåpet" (1956) och "Imperfektum" (1941) som båda spelades in i Uppsala genom Uppsala filmstudio, som håller hus i Slottsbiografen. Det är lite speciellt att de är stumfilmer eftersom den eran tog slut redan 1929. Men de hade helt enkelt inte budgeten för att spela in ljud också, förklarar Edward.
"Imperfektum" handlar om två studenter som kommer överens om att undersöka vad som händer efter döden, genom att de dagen efter sin egen begravning ska visa sig för den andre. I bild syns bland annat miljöerna kring Västgöta och Norrlands nation.
"Dockskåpet", som är Edwards personliga favorit, är barnförbjuden trots att den handlar om en flicka som väntar på att hennes mamma ska komma hem.
– Den har inte genomgått en censurgranskning, och det måste den för att få visas för personer under 15. Men en sådan kostar mycket pengar så det har vi inte råd att göra, trots att vi vet att den skulle bli godkänd, säger Edward.
Förutom filmvisning med musik kommer Edward också berätta om den gamla filmkameran, trolla och sätta eld på lättantändliga filmremsor.