I en riktig skog à la Ronja Rövardotter letar sig solen in genom höga tallar och sprider ett sprucket skimmer över mossen. Disig rök vecklar ut sig över den kulliga terrängen. Vid en sten sitter en kvinna fast och ropar på hjälp.
– Se lite mer uppgiven ut. Ännu mer, uppmanar regissören David Stavenow.
Två personer kommer springandes för att hjälpa. Runt omkring står ett tiotal personer med kameror, rökmaskiner, skärmar och strålkastare. Här finns A-, B- och C-fotografer, ljusassistenter, inspelningsledare och fler personer med titlar man inte visste fanns.
– Bryt! Vi tar det en gång till, säger regissören.
Vi befinner oss på inspelningen av produktionsbolaget Pophunters senaste film. 23 personer medverkar i produktionen som löper över flera dagar. 19 scener ska spelas in, varav hälften görs i skogen. Planen var att spela in i maj, men det fick skjutas upp på grund av pandemin.
Inför inspelningen har man tagit fram handlingsplaner och gjort riskbedömningar. Filmteamet har fått tillstånd av skogsägaren, Länsstyrelsen samt informerat räddningstjänst och brandkår. Rökmaskinerna drivs av bensin men är enligt producenten Petter Schanche riskfria. Även skyddsombud och fackligt ansvariga finns på plats.
– Det får absolut inte hända något. Det gäller även nu med coronapandemin, säger han.
Filmen görs på uppdrag av organisationen Suntarbetsliv, till informationsmaterial om utbrändhet, och handlar om en kvinna som går in i väggen. En dag på jobbet förflyttas hon från en klaustrofobisk upplevelse på toaletten till en dimmig skog.
– Skogen är en metafor för människans inre resa. Hon frågar sig hur hon ska ta sig ut och vi använder röken för att förstärka den känslan, säger Petter Schanche.
Han berättar att skogen är perfekt för berättelsen. Stenarna och den snåriga terrängen symboliserar hinder för att ta sig tillbaka och det brutna ljuset ger känslan av att vara i en drömvärld.
– Chefen och kollegan tar henne tillbaka till hälsa och arbete. Tidigare var det en dödsdom att bli utbränd. Vi vill slå hål på den myten, men sensmoralen är att det krävs samarbete, säger Petter Schanche.
Det tar ett tag innan scenen kommer igång igen. Röken måste ligga rätt och solen måste gå i moln så att vädret är konstant genom filmen.
– Det viktigaste är att ha koll på vindriktningen. Tanken är att vi ska skapa en dimridå, säger pyroteknikern Vincent Thunström.