Sportjournalisten Patrick Ekwall säger att han är allergisk mot ordet "sorg".
– "Leva i sorg" heter det. Det ger mig en bild av en människa klädd i svart som sitter och tittar in i en vägg med persiennerna neddragna. Jag brukar istället betona ordet "leva" i leva i sorg – för vi måste leva, säger han.
I dokumentären "Livet efter dig" beskriver han Hannah som levnadsglad och världens snällaste människa. Och "sjukt snygg". När paret träffades hade Patrick Ekwall redan dottern Wilma från en tidigare relation och några år senare kom parets gemensamma barn, Tindra.
I slutet av 2019 lade Hannah Ekwall märke till en knöl i bröstet som visade sig vara cancer. Hon fick cellgiftsbehandling och verkade bli bättre men beskedet efter en ny röntgen under 2020 var att hon inte skulle överleva. Den 13 februari 2021 somnade hon in.
– Hannah dog så otroligt plötsligt, det gick bara på några dagar från det att hon stod här i köket till att hon inte fanns längre så vi hann aldrig riktigt prata om det som skulle hända.
Inspelningen av dokumentären började tre månader efter Hannahs död. I filmen får man följa familjens sorgeprocess under det första året.
Hur är livet efter Hannah?
– Känslomässigt är det svårt eftersom att vi har ett barn ihop och hon är 8 år. Då hamnar man i situationer där saknaden blir så pass stor för både henne och mig att man inte mår bra, det går upp och ner väldigt mycket.
Dottern Tindra medverkar i dokumentären men intervjuas inte som sin pappa eller systern Wilma. Däremot har hon varit medveten om varför de filmar, berättar Patrick Ekwall.
Det finnsflera saker i dokumentären som inte är med, bland annat sånt som handlar om Tindras mående, säger Ekwall.
Samtidigt som dokumentären har premiär bearbetar sportjournalisten manuset till en bok på samma tema. Planen är att den ska ges ut i september i år.
– Bokskrivandet har också blivit som något slags terapi även om man ibland känner att det är jobbigt. Inspelningarna kändes bara bra, det känns bra att prata om det. Vi måste vara mindre rädda för att prata om döden och cancer, säger han.
Känns det som att det är tabubelagt?
– Jag vet inte om det är tabubelagt men jag vet att det är känsligt. Och jobbigt och slitsamt men jag har också lärt mig att det hjälper. Det hjälper mig och det hjälper andra, säger Ekwall.