"Jag och min lillasyster är väldigt lika varandra. Det som skiljer oss är tre år och en kromosom". Så inleder 27-åriga filmaren Sylvia Krupke det kärleksfulla porträttet av sin syster Iris.
"I huvudet på Iris" har formen av en videodagbok mixat med filmsekvenser där tittaren får komma nära huvudpersonen, hennes funderingar kring livet och förhoppningar inför framtiden.
– Det har länge varit en dröm att få göra en film om Iris, men det visade sig vara svårare än jag trodde på förhand. Att porträttera en person som står en riktigt nära är inte det lättaste, säger Sylvia Krupke på telefon från Göteborg.
Där jobbar hon just nu som klippare och är för tillfället fullt sysselsatt med en dokumentärfilm om orten Osebol i Värmland, inspirerad av Marit Kaplas Augustprisade bok. Filmen om Iris gjorde Sylvia Krupke inom ramen för filmutbildningen på Göteborgs folkhögskola häromåret.
Att hennes debutfilm antogs av Uppsala internationella kortfilmfestival kom som en glad överraskning.
– Jag hade nästan glömt bort att jag skickat in den. Det ska bli fantastiskt kul att få visa den i Uppsala, säger Sylvia Krupke som reser hem till sin gamla hemstad för att vara med på visningen på tisdagskvällen 26 oktober på Reginateatern.
Filmen ingår i ett block kallat "Film från Uppland", där åtta unga filmskapare från hela länet deltar med sina verk.
Iris Krupke hade verkligen inget emot att vara huvudperson i storasysters korta dokumentär.
– Nej, det var mest roligt. Fast lite nervöst också, medger Iris som hoppas att några kompisar följer med på visningen.
Fast av filmen att döma är ängslighet och blyghet inget som ligger för Iris Krupke. Hon dansar solo framför gatumusikanterna i Galway på gamla semesterfilmer och gillar överhuvudtaget att bjuda på sig själv.
– Ja, det är väl ytterligare sak där vi skiljer oss åt, säger Sylvia Kupke, som i filmens speakertext konstaterar att "hon själv bryr sig för mycket om vad andra tycker, medan Iris bara kör på".
Sylvia Krupke räknar med att fortsätta arbeta inom filmbranschen, men i vilken roll är inte alldeles klart.
– Jag pluggar till en kandidatexamen i filmvetenskap på Göteborgs universitet just nu. Vi får väl se om jag fortsätter på det akademiska spåret eller jobbar mer handgripligt med filmproduktion. Förhoppningsvis går det att kombinera.
Och för Uppsalas väl inarbetade kortfilmfestival väntar som sagt ett 40-årsjubileum, vilket kommer att märkas på olika sätt under veckan.
– Förutom en festkväll med utomhusvisningar har vi lagt in några block med favoritfilmer genom åren. För urvalet står publik och medarbetare. Dessutom kostar alla biljetter i år givetvis 40 kronor, berättar festivalgeneralen Niclas Due Gillberg.
Han gläds åt att fjolårets restriktioner nu är hävda och konstaterar att de utländska gästerna ser ut att bli ungefär lika många som ett vanligt festivalår. Samtidigt misstänker Niclas Due Gillberg att det finns filmfantaster som tvekar att komma till salongerna eftersom pandemin ännu inte är över.
– Därför tar vi upp tråden från fjolårets festival och strömmar åtminstone en del av filmerna på nätet, säger han.
Under festivalveckan går också det stora skolprojektet i mål. Högstadieelever på fyra skolor i länet har under årets skapat filmer som kommer att visas under festivalen.