Jag älskar Jönssonligan. Men då talar vi så klart om originalfilmerna. Att träffa "nya" Doris – Jennie Silfverhjelm – var därför intressant. Varför behövs det ännu fler filmer om de folkkära tjuvarna? Mer om det senare i texten.
Året var 2006 då skådespelerskan precis hade tagit examen från Teaterhögskolan i Stockholm. Hennes första jobb var vid Uppsala stadsteater där hon spelade rollen som den upproriska dottern Adela i pjäsen "Bernardas hus".
– Nu är det några år sedan, men jag tycker att Uppsala är en fantastisk stad, säger Jennie Silfverhjelm.
Det har gått nästan 20 år och i dag är hon en etablerad skådespelerska. Hon har vunnit en guldbagge för sin roll som mamma Marianne Jonsson i ”Sagan om Karl-Bertil Jonsson julafton” och är sedan 2018 känd som polischefen Alexandra Beijer i Beckfilmerna. Nu tar hon sig an en annan folkkär svensk institution, nämligen Jönssonligan där Jennie Silfverhjelm spelar Doris.
– Jag har sett de äldre filmerna och det har gått några år sedan vi såg Sickan sist. När det gäller Doris så är hon mycket mer integrerad i kupperna, mycket mer delaktig. Hon framstår ju som småblåst i de äldre filmerna. Här är hon en galopperande konkurs när filmen börjar. De har inte hörts på ett tag och hon och Harry är inte ihop utan har gjort slut. Utmaningen har varit att hitta konturerna av henne, men ändå göra henne lite mer daterad och intressant, mer streetsmart också, säger hon.
Hur är det att återskapa en karaktär som redan finns?
– På ett sätt är det lite enklare för du vet vilket universum du ska in i. Det finns ett regelverk. Doris hus finns med till exempel. Som ensemble gäller det att hitta samma tonalitet, att man ska tro på dem som gäng. Att de har känt varandra länge och alla har sina olikheter, de behöver ingen smekmånad med varandra utan kan dra igång direkt.
Har du haft någon kontakt med Birgitta Andersson som spelade Doris i originalfilmerna?
– Nej, det har jag inte.
Den här intervjun sker på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm framför ett dinosaurieskelett. Passande eftersom det är just ett sådant och från denna plats som ska stjälas i filmen. Då Naturhistoriska inte var tillgängligt vid inspelningen så har de scenerna i stället spelats in på Universitetshuset i Uppsala där Doris har en nyckelroll i detta tredje försök att återuppliva Jönssonligan.
Varför behövs det en ny film om Jönssonligan?
– Det är en bra fråga. Vi har ju spelat Tjechov och Shakespeare i hundratals år och vi väljer att fortsätta med det. Är inte det för att man gillar karaktärerna liksom? Fyra olika misfits som gör så gott de kan. Det finns något i det där tillkortakommandet, en enorm humor, men också väldigt mänskligt.
De två tidigare försöken har inte blivit några succéer, varför tror du?
– Kanske har ambitionerna varit för stora, att man gått för långt ifrån originalfilmerna och försökt uppfinna hjulet igen. Vår film är mer analog och det finns många blinkningar till originalfilmerna. Du har klockan på Stadshuset, Sickans mindervärdeskomplex och Doris hus. Man känner igen sig mer än tidigare.
Är det därför ni kommer att lyckas?
– Det vet jag inte ännu om vi har gjort, men vi har vågat ligga nära och ändå tagit ett nytt grepp.
Alla har inte varit övertygade. Ulf Brunnberg, som spelar Vanheden i de åtta första filmerna, har bland annat försökt att stoppa filmen.
– Jag har inte följt det någonting om jag ska vara ärlig utan det där är någonting mellan SF:s jurister och honom.
Vad har du för relation till originalfilmerna?
– De är ju en del av ens barndom. De var typ de enda familjefilmerna som fanns, säger Jennie Silfverhjelm och nämner ”Jönssonligan på Mallorca” från 1989 som sin favorit, med Margaretha Krook i högform.
Filmen har premiär den 6 december, förövrigt samma datum som kuppen sker i filmen av en slump. I podcasten ”Tajmat & klart” avslöjade regissören Eddie Ågren att produktionsbolaget FLX förvärvat rättigheterna till att göra ytterligare en film. Om det blir en uppföljare återstår dock att se.
– Det har jag ingen aning om.
Ser du framför dig att det här är början på en ny serie?
– Det hade varit skitkul, absolut. Jag hoppas först och främst att familjerna hittar till bion och tycker om filmen, säger Jennie Silfverhjelm.