Sigtunastiftelsens torn där Sven och Karin Stolpe möttes för första gången, de gifte sig 1931.
Vi går de smala, mörka trätrapporna upp till Tornrummet i Sigtunastiftelsen. Dörren öppnar sig till ett litet rum vars fönster vetter mot Mälaren. Rummet har sett likadan ut sedan 1917, samma väggfasta stolar och samma bord. Här möttes översättaren Karin von Euler-Chelpin och Sven Stolpe för första gången. De gifte sig på Sigtunastiftelsen 1931 och hit skulle de återkomma under många år.
– Sigtunastiftelsen har alltid velat vara som ett andra hem för författare, då liksom nu. Husmor hade en central roll genom sin omtanke, omsorg och trygghet. Alex Schulman har gestaltat platsen väl i sin roman, säger Sofia af Geijerstam, kommunikationschef för stiftelsen.
Under tio dagar i juni 1932 har Olof Lagercrantz, enligt romanens berättelse, en kärleksaffär med Karin Stolpe på Sigtunastiftelsen. De möts under korta stunder; en timmes tur in till Sigtuna i Sven Stolpes kära bil "en magnifik Chrysler", en stund i matsalen. Schulman beskriver i boken hur de två träffas i hemlighet i både biblioteket, det rum som i dag är Rådsalen, och i gästrummet Linnérummet. Där hör de Sven Stolpes knackande på skrivmaskinen från Tornrummet. Så länge han skriver vågar de två stanna tillsammans i gästrummet.
Ett exemplar av Sven Stolpes roman "I dödens väntrum" dedicerat till Manfred Björkquist, Sigtunastiftelsens första ledare.
Första gången Karin Stolpe får syn på Olof Lagercrantz är i gästhemmets matsal. Han sitter vid det klassiska författarbordet, det bord där författarna placeras för att stifta bekantskap med varandra. Karin Stolpe kommer gående genom matsalen på väg till biblioteket och får syn på honom i hörnet. Hon frågar om hon får slå sig ner.
Då Olof Lagercrantz och Karin Stolpe möttes låg biblioteket i det som i dag heter Rådsalen.
Just i det hörnet sätter vi oss en stund under intervjun. På väggen ovanför bordet hänger svartvita fotografier. Sofia af Geijerstam pekar ut Olof Lagercrantz på en av bilderna och läser högt ur Schulmans roman, sidan 51 och framåt:
" ... Hon ska bara passera egentligen, för att gå vidare till biblioteket, men så får hon syn på honom i hörnet, ser hur han sitter där ensam, och följer en nyck som hon i efterhand har svårt att förklara, för det är verkligen inte likt henne.
"Får jag sätta mig ner en stund?" frågar hon.
"Absolut", säger han."
Både Sven Stolpe och Olof Lagercrantz har bearbetat sina känslor till Karin Stolpe i sina böcker.
Anders Claesson, chef för Sigtunastiftelsens bibliotek och arkiv, har tagit med sig en diger hög med böcker av och om Sven Stolpe och Olof Lagercrantz. Även han läser högt och stämningen blir onekligen mycket verklig. Stolpe och Lagercrantz var oense på tidningsdrakarnas kultursidor. Bitterheten flödade även över sidorna i deras biografier, Stolpe skriver att han blev utsatt för ett sexuellt attentat sommaren 1932. Invävt i texterna finns också kärleken till samma kvinna, om än mer förtäckt.
Här i Tornrummet träffade Sven Stolpe sin tilltänkta maka Karin. Paret gifte sig på Sigtunastiftelsen 1931. Rummet var alltför litet för att filma i, det byggdes i stället upp i studio.
– Vi får komma ihåg att de var unga författare när de kom hit, i tjugoårsåldern, sensibla personer, säger Anders Claesson.
Hit kommer även Alex Schulman, barnbarn till paret Stolpe, när han söker och undersöker sin vredes ursprung.
Pressbild från filminspelningen på Sigtunastiftelsen. Gustav Lindh spelar Olof Lagercrantz i filmatiseringen av "Bränn alla mina brev". Bill Skarsgård spelar Sven Stolpe och Asta Kamma August gör huvudrollen som Karin Stolpe.
"Jag har inte skrivit där men jag har besökt Sigtunastiftelsen många gånger under researcharbetet, däremot skrev jag på Sigtuna stadshotell under några dagar", skriver han via en chatt.
Sigtunastiftelsen var inspelningsplats under sex dagar förra sommaren, 2021. Tonvis med grus kördes dit för filmens skull, 1932 låg ingen asfalt där.
Intresset för dramat är stort. Två visningar av Sigtunastiftelsen utifrån filmen blev fullbokade på fyra timmar.
– Alex Schulman tar Karins parti i boken, det känns som det är på tiden. Det är främst männens röster som hörts inte Karins. Hur filmen blir får vi se, säger Sofia af Geijerstam.