1. Flickan med nålen
Svartvitt danskt drama med en berättelse som visserligen är grym och blytung, men skildrad med en trösterik medkänsla. Den fattiga flickan Karoline (Vic Carmen Sonne) är sömmerska på en klädfabrik. En kortvarig kärleksaffär resulterar i ett barn som ingen förmår att ta hand om. Svenska regissören Magnus von Horn ("Efterskalv", "Sweat") syr ihop en sömlös historia där "Noir-estetik från stumfilmstiden och ett hypnotiserande vackert foto får den tragiska berättelsen att vibrera", enligt UNT:s recensent Kasia Syty som ser "både en mörk gammal saga och en fasansfullt närliggande vardagsdystopi".
Betyg: 5
2. Memoir of a snail (kort tid kvar)
Tvillingar skiljs åt efter faderns död och hamnar båda i dysfunktionella fosterfamiljer. För Grace tar sig traumat uttryck i ett tvångsmässigt samlande på sniglar. Australiensaren Adam Elliots andra långfilm, 14 år efter succén "Mary and Max", är skapad med samma omisskännliga stop-motion-stil. Lerfigurer går i linje med filmens tema, enligt Elin Kvicklunds recension: "Det är något med det förvridna, men också något med att lera minner om både förruttnelse och det som är livgivande. För precis sådan är filmen: ett kompakt mörker genomlyst av något som måste vara kärlek".
Betyg. 4
3. A complete unknown
Timothée Chalamet är perfekt som en inåtvänd och tjurig Bob Dylan i "A complete unknown" som startar när en 19-åring anländer 1961 till New York med sin gitarr i handen. Fyra år senare har han tagit världen med storm. Regissören James Mangold gör "ett djupt stämningsfullt porträtt och jag börjar nästan applådera tillsammans med den del av festivalpubliken på Newport som gör detsamma när filmen slutar" hyllar Björn G Stenberg i sin recension.
Betyg: 4
4. Presence
En känslosam poltergeist hemsöker en familj med ett nyköpt hus i ett genreexperiment av Steven Soderbergh, som filmar allt ur spökets ögon. Greppet skapar ett slags metavoyeurism i vad som knappast är en regelrätt skräckfilm. "Att en genrefilm med så pass vuxen tematik ens får Sverigepremiär är hoppingivande", skrev UNT:s Kristoffer Viita.
Betyg: 4
5. Jag ska bara gråta lite först (ny på listan)
Uppsalafilmaren Ellen Fiskes porträtterar Charlotta Björck, känd från "Bäst i test" och "Melodifestivalen", som lämnat sitt jobb som personlig assistent och satsar på att bli komiker. Samtidigt knakar familjelivet i fogarna. Få svenska dokumentärfilmare kommer lika nära sina objekt som Ellen Fiske, som tidigare bland annat skildrat utsatta skotska ungdomar i "Scheme birds" och religiösa fundamentalister i San Francisco i "Leaving Jesus". Tyvärr är materialet den här gången inte tillräckligt för en långfilm, anser UNT:s Kasia Syty som ändå uppskattar "en inkännande film om drömmars pris och parlivets prövningar" där "Charlotta Björck ger ett ansikte till de vardagshjältar som mot alla odds förenar karriär och skuldkänslor, självförverkligande och moderskap".
Betyg: 3