Loran Battis familj bor kvar i Gottsunda och i filmen får man träffa hans mamma, som står honom väldigt nära.
Loran Batti visste redan från början att hans idé att filma sin uppväxtplats och människorna som bor där var speciell. Han kunde göra det autentiskt.
Den prisbelönta filmen "G – 21 scener från Gottsunda" släpps på SVT Play 8 december. I den får man från baksätet i olika bilar följa med vännerna i Gottsunda. Man får se när vapen provskjuts i skogspartier, när vänner skjutsas till och från anstalter. Oron ligger i luften. Men det handlar inte om att romantisera utanförskap eller kriminalitet, framför allt följer tittaren Loran själv i sin process att möta platsen han föddes och växte upp på. Han är en del av Gottsunda men ändå inte.
– Det har varit väldigt blottande och jobbigt. För mig men också för alla som är med i filmen. Jag kämpade länge emot att den skulle handla om mig.
Med tiden insåg han att filmen behövde någon att följa – en huvudkaraktär. Loran börjar att filma sina tankar. Några av de vänner som han som barn köpte nötter med i Gottsunda centrum lever nu i kriminalitet. Ibland ringer de inte, ibland får han stoppa undan kameran. Men för det mesta går det bra att filma.
I en drabbande scen pratar Loran med en av "grabbarna" om sin rädsla för att någon av dem ska dö. Den som ständigt finns med. Kanske kommer den alltid att finnas där.
– Man är på tårna hela tiden. Vad kommer att hända? När kommer det hända? Jag går fortfarande runt och väntar på det där samtalet.
Han beskriver det som smärtsamt att se sin egen process på film. Men han är också tacksam. Det blev ett form av avsked till den gamla Loran.
Det som bara skulle ta en sommar blev ett filmprojekt på fem år. Någon som återkommer under dessa år är "Björnen" – en äldre vän.
– Jag sa till honom att vi är speciella för att vi inte är svenskar. Då frågar han mig: vad fan det har med saken att göra? Vilket är sant. Vi är i två olika konstellationer men vi alla är svenskar.
Loran har rört sig från ett vi och ett dem. Men att se sig själv som unik kan vara ett sätt att hantera allt man är med om. Det som inte är normalt. De åker på "äventyr" flera gånger om dagen. I en del av filmen har en tonårspojke skjutits i benet. Oroliga mammor springer dit, men inga pappor syns till.
När han i våras visade filmen i Gottsunda för de som var med i den var han tvungen att gå ut.
– Jag kom tillbaka och då applåderade de. De sa att det var något helt annat, inte alls vad de väntade sig.
Tror du att det var viktigt för dem att få känna sig sedda?
– Ja, definitivt. Även om de kanske inte sätter ord på det.
16-åriga Loran Batti ägnade största delen av sin tid åt boxningen i Upsala IF boxningsklubb.
Loran Batti föddes och växte upp i Gottsunda tillsammans med sin mamma och sina systrar. Som nioåring började han med boxning och tog senare EM-medalj.
Sedan dess har han många gånger fått frågan: Blev idrotten din räddning? Din väg ut?
– Då svarar jag nej. Jag var aldrig i den världen på det sättet, men boxningen fick mig att se annat än bubblan i Gottsunda.
Han slutade med boxningen som 19-åring och kom han tillbaka till Gottsunda efter att ha rest runt. Han såg sin uppväxtplats på nytt. Den var rolig. Stark. Kärleksfull. Någonstans mellan skogen i Gottsunda och vännerna väcktes idén om att göra en film – och att göra den autentiskt.
Han visste att hans perspektiv på Gottsunda var viktigt. Men hur gör man en film som är bra på riktigt?
Han ägnade mycket tid åt att försöka lära sig själv via nätet, men det gick inte så bra. Loran läste dokumentärfilm på Ölands folkhögskola och manusförfattare på Biskops Arnö.
Han skrattar när han berättar:
– Jag hade med mig boxningsmentaliteten in i konstvärlden. Jag har jätteroligt material med "Björnen". Han skrattade åt att jag kommer skrämma konstvärlden om jag går in helt offensivt.
Skapandet blir lidande om hans vinnarskalle tar över.
– Att vinna. Det är inte vad konst är för mig längre. Konst är att leva för mig nu.
Loran Batti har skrivit och regisserat pjäsen "Låt mig bara gå" som spelas för Riksteatern under hösten och vintern. Det är ett klassrumsdrama om en ung kille som kommer ut från kriminalvården. Loran har lärt sig teater genom att noggrant studera hur andra jobbar. Som Frida Röhl när hon regisserar eller Magnus Lindman som lärde honom att skriva dramatik.
Debuten som dramatiker gjorde Loran på hemmaplan år 2022, på Gottsunda dans & teater.
Loran Batti skrev manus och America Vera-Zavala regisserade pjäsen "Sehol" på Gottsunda dans & teater 2022. Under tiden jobbade han för att färdigställa dokumentärfilmen.
Vad har hela den här processen betytt för dig?
– Den här filmen har gjort... Den här filmen har verkligen förändrat hela mig.
Han tar en lång paus.
– Livet står inte stilla. Man måste fortsätta, ett steg i taget. Framåt bara.