"Sverige är annorlunda. Vi lever i det mest demokratiska landet, vi tror på mänskliga rättigheter. Vi borde inte bara vifta bort det och utvisa folk till Afghanistan hur som helst", säger Yasaman.
En ung kille färdas snabbt i baksätet av en taxi. Plötsligt skakas marken och bilen gungar till. En kraftig explosion har inträffat bara några hundra meter bort. Den här gången dödades 67 personer, flera hundra skadades. Den verkliga scenen utspelar sig i Yasaman Sharifmaneshs senaste dokumentärfilm "Abolis resa", en skildring av livet som ung och utvisad i Afghanistan.
– Det här är inte en politisk film, det är en humanitär film. Det vill jag vara tydlig med. Det viktigaste för mig har varit att visa verkligheten och få folk att ställa frågan "är det verkligen säkert att utvisa människor till Afghanistan?", säger Yasaman Sharifmanesh, som själv föddes i Iran och är kurd.
I Uppsala har hon bott i fem år. Mycket av tiden spenderas i Mellanöstern, för att skildra livet där. Filmen "Abolis resa" började hon jobba med 2018, då 20-åriga Abolfazl blir utvisad från Sverige och trygga Orust, till Afghanistan. Ett land han aldrig varit i.
– Jag träffade Abolfazl på förvaret i Märsta där jag gjorde research. Jag fastnade för honom, han hade en speciell personlighet. När han berättade att han skulle utvisas veckan efter följde jag med, säger Yasaman Sharifmanesh.
Genom filmens gång får tittaren följa unga Abolfazl i hans kamp för en id-handling. Att komma som utvisad och papperslös visar sig snabbt vara mer en praxis än ett undantag i Kabul. Enligt Yasaman Sharifmanesh är svårigheterna att skaffa id-handlingar lika stora som de är komplicerade.
– Det största problemet är att de flesta afghanska invandrarna i Europa, speciellt i Sverige, aldrig varit i Afghanistan. De föddes i mitt hemland Iran, men blev aldrig registrerade där. Därför kan inte Sverige utvisa dem hem till familjerna i Iran, säger Yasaman Sharifmanesh.
Livet i Afghanistan blir en prövning för Abolfazl på flera sätt. Det är en vardag fylld av osäkerheter, dagliga explosioner och när hans enda utväg blir att resa till det farliga distriktet Jaghori blir de stoppade av talibanerna.
– Vi visste att vi tog en risk när vi valde att åka till Jaghori. Innan vi åkte klädde vi oss i traditionella afghanska kläder, jag blev tillsagd att inte prata med talibanerna eller titta dem i ögonen om de tilltalade mig, säger hon och fortsätter.
– Under den resan bad jag min kameraman att stanna i Kabul och tog med min GoPro istället. Jag är van vid att arbeta på farliga platser och kan riskera mitt liv, men aldrig någon annans.
Men att bli stannade av talibanerna var bara en av flera hotfulla händelser Yasaman var med om i Kabul. En natt färdas de i en bil över en bro när två grupper börjar skjuta mot varandra.
– Det var det läskigaste på resan. Om man tittar noga så ser man att en av männen skjuter rakt mot min kamera. Jag har haft otrolig tur.
Men Yasaman Sharifmanesh visar också Kabul i ett annat ljus. En vacker stad, omringad av mäktiga berg, flygande drakar och vänliga människor som mött samma livsöden.
– Jag ville visa att Kabul också kan vara en magisk plats. Varje dag upplever de explosioner, mord och död. Men människor flyger ändå sina vackra drakar. Man kan se hur de tänker på livet. De ger aldrig upp, för livet är värdefullt. Jag beundrar det, säger hon.
Filmen "Abolis resa" har premiär den 11 mars på Tempo Dokumentärfestival och kommer efter det gå att se på SVT Play.