Stående ovationer i över tio minuter, så mottogs ”The Square” av premiärpubliken på filmfestivalen i Cannes, där den några dagar efter premiären också tilldelades den prestigefyllda Guldpalmen.
Och på sjätte raden i salongen, tillsammans med resten av produktionsgänget, satt Sofia Larsson från Uppsala.
– Salongen i Cannes var jättestor, säger hon och blickar ut över Spegeln i Uppsalas största salong, där vi stämt träff för intervjun. Jag tror att det fanns plats för 2 000 personer, och den var fullsatt.
Plötsligt känns Spegelns salong, som rymmer 325 personer, väldigt liten.
– Festen efter premiären var fantastisk, säger hon. Så mycket champagne du kan tänka dig.
Hur kom det sig då att Sofia Larsson, som för tio år sedan gick ut GUC, numera Uppsala estetiska gymnasium, blev B-fotograf, det vill säga filmfotografens förste assistent, på inspelningen av ”The Square”?
– Det var egentligen av en slump, säger hon. Jag råkade springa på filmens fotograf Fredrik Wenzel.
Sofia Larsson hämtade utrustning till en annan produktion på ett ställe i Stockholm, samtidigt som Fredrik Wenzel, som även fotade Ruben Östlunds förra film ”Turist” (2014), var där och gjorde linstester till ”The Square”.
– Han behövde en B-fotograf och frågade en av killarna som jobbar där om han visste någon.
Killen ifråga pekade på Sofia Larsson och snart satt hon och fikade med Fredrik Wenzel.
– Jag sa ja på direkten, säger hon. Jag har alltid gillat Ruben Östlunds filmer.
Hans första film ”Gitarrmongot” (2004), berättar hon, såg hon tre gånger när den kom.
Läs recensionen av "The Square": "En sorts publiktortyr"
Sitt första jobb som B-fotograf (”det låter snyggare på engelska, first assistent camera”) fick Sofia Larsson direkt efter gymnasiet, och sedan dess har frilanskarriären som kameraassistent rullat på.
– Men ”The Square” liknade ingen annan produktion som jag har jobbat med, säger hon. Ruben har ett sådant detaljtänk och en enorm förmåga att få med sig alla i teamet
På en vanlig långfilmsinspelning, berättar hon, kan man ta uppemot 30 bilder per dag, men nu tog man en eller kanske två bilder per dag.
– Först repade vi varje scen i flera timmar och sedan gjorde vi någonstans mellan 30 och 50 tagningar innan Ruben blev nöjd. Han visste exakt hur filmen han ville göra skulle se ut, och Cannes var hela tiden målet, det sa han redan på uppstartsmötet.
En scen, fortsätter Sofia Larsson, höll de på med i en hel vecka – en stor scen på Odenplan i Stockholm med hundratals statister.
– Det var intressant att se hur scenen trappades upp, hur det var en helt annan scen än den vi började med.
Filmen spelades in i Stockholm, Göteborg och Berlin, och just inspelningen i Berlin var lite udda.
– Vi hade inte så många scener kvar att göra när vi åkte till Berlin, men hade fått sponsorpengar från Tyskland och var tvungna att spela in där.
Någonstans nere i Olympiastadions katakomber spelade de därför in en kort scen där huvudpersonen Christian (Claes Bang) pratar med sin egen spegelbild på en pytteliten toalett.
– Det kändes helt bisarrt, säger Sofia Larsson.
Sofia Larsson beundrar Ruben Östlund och menar att ”The Square” är en typisk Ruben Östlund-film.
– Det är alltid svårt att se en film man varit med och gjort, man tänker på så mycket annat än själva filmen, säger hon. Men jag tycker förstås att den är jättebra. Fast jag tror inte att den kommer gå hem hos alla.