Kateryna Komendant står på en gräsplätt vid Gottsunda torg och arbetar med ett konstverk.
Kateryna Komendant flyttar sig en bit ifrån den stora vita kvadraten, byggd för graffitikonstnärer till festivalen Gottsunda hiphop. Hon har svarta plasthandskar fulla av färg – vitt och lila blandat – på händerna och en pensel i hand. Hon tar några steg bakåt från den målning hon arbetar på. Sträcker ut sin högra arm, måttar och ritar en diagonal i luften, från vänster ner till höger och blundar med ena ögat.
– Jag målar en sorts tiger, den är långt ifrån klar. Det ska dit linjer framför tigern, inte som ett fängelse, kanske som en bur men mer som gräs. Jag får nya ideer under vägen, säger hon.
Vi står vid busstorget vid Gottsunda centrum. Två gigantiska kuber är byggda på var sida om infartsvägen till köpcentret. Under Gottsunda hiphop ska de ska fyllas med graffiti av åtta olika konstnärer.
Kateryna Komendant har målat sedan hon var sex år. Hennes mamma stöttade henne genom att skicka henne till olika konstklasser. Målat på väggar har hon gjort sedan hon var 18. De första dagarna i mars då Ryssland gått in i Ukraina, flydde hon till Sverige från Charkiv, ensam. Hennes familj är kvar där.
Hennes konstverk handlar om samspelet mellan starka och motsatta energier, som kämpar, eftersom hela världen är en kamp med kompromisser, seger och nederlag. Hon är utbildad konstrestauratör men säljer tillräckligt bra av sin konst, hon klarar sig.
– Min energi ska gå till konsten. Jag har slutat använda min energi till robotjobb, säger hon.
Anders Reventlov har kommit från Köpenhamn för att måla under festivalen för första gången.
Anders Reventlov, graffitikonstnär i samtal med Pärra von Andreasson som varit med och anordnat Gottsunda hiphop sedan begynnelsen för 30 år sedan.
– Jag är superlycklig över att vara här. Uppsala har haft en enorm inverkan på hela Europa när det gäller graffiti, säger han.
Pärra von Andreasson, konstnär och ansvarig för festivalens graffitiavdelning, har varit med från den allra första festivalen 1992. Nu, trettio år senare, har han egna barn och han hoppas på att festivalen ska locka gammal som ung och publik med olika ursprung.
Då, för trettio år sedan, var festivalen mer av ett möte för graffitikonstnärer som ville inspirera varandra, enligt honom. I dag får man väl säga att graffitin är mer folklig och ges till och med sedan många år tillbaka, som workshops på skolor.
– Jag kommer ihåg att det idealistiska var mycket mer påtagligt då, 1992. I dag verkar det finnas många olika kulturyttringar och mycket av det händer på nätet. Hiphopscenen var inte så stor då, men vi tyckte vi hittade de artister som var mest intressanta, säger han.
Inne i Gottsunda Dans & Teater (GDT), sitter Signe Vidlund, 16 år och Rosa Bodin Jagell, 15 år. De medverkar i "Own Boss". En dansföreställning om att förväntningarna på tjejer är många och ofta motstridiga. Vem har bestämt det? Ja, vem bestämmer egentligen?
– Vi förväntas vara cheerleaders till våra pojkvänner och titta på deras fotbollsmatcher eller bandspelningar. Vi har haft tjejer som hoppat av dansen för att de fått pojkvän, säger Rosa Bodin Jagell.
– Precis! Det känns så gammaldags, som att vi ska vara kvar i köket, som att tjejen alltid ska finnas till hands. Det är så normaliserat, sen länge. Och skönhetsidealen! Cheerleaders ska alla se lika ut, ingen får sticka ut med sin egen personlighet, säger Signe Vidlund.
Rosa Bodin Jagell och Signe Viklund, dansare i föreställningen "Own Boss", vill bryta sig loss från patriarkala mönster och normer och att killar ska börja reflektera.
Båda berättar om sociala medier där de hänger, främst tiktok och kommentarer som skrivs som påverkar vare sig en vill eller inte. Om äldre kvinnor som påverkar yngre genom att göra plastikoperationer. Något som visar att de inte duger som de är, även om kvinnorna säger att de gör det enbart för sin egen självkänslas skull.
– De visar att på det här sättet blir jag finare. En tjej med smal midja får kommentarer som "åh du är så vacker". En tjej som är lite större i kroppen får kommentarer som: "sluta äta så mycket" eller "gör sit ups" eller ännu grövre. Det gör att skönhetsidealen bara fortsätter även om ingen säger rakt ut hur det ska vara. De går inte att undvika, säger Signe Vidlund.
Dansensemblen har arbetat fram föreställningen tillsammans med koreografen och danspedagogen Sofia Rebeiro. På höstterminen för ett år sedan frågade hon dem vad de ville göra en föreställning om.
– En sa direkt: "To be your own boss." Jag lade direkt ner mitt anteckningsblock och sa bara: "Utveckla" och det flög fantastiska ideer mellan dem. Alla fick även skriva ett brev till sig själva i framtiden som jag sedan klippte ihop till ett slags brev till oss själva om att fortsätta vara sin egen boss även vid 40, säger hon.