Lucy Dillon, superstar i brittisk feelgood, har skrivit ”Vuxen på låtsas”.
För några år sedan skulle jag förbereda en Skype-intervju med författaren Joyce Carol Oates. Men när hennes ansikte dök upp där på skärmen från andra sidan Atlanten blev jag så starstruck att jag inte fick fram ett ord. Medan jag mumlade något om ljudkvalitén och pixlig bild såg jag två små skuggor röra sig bakom henne. Plötsligt slutade hon vara Den Stora Författaren och jag såg för min inre blick hur hon varje morgon väcktes av att en kattsvans kittlade henne i näsan, hur hon stack till dem en bit leverpastej vid frukosten, städade bort uppspydda hårbollar och vaskade kattbajs ur lådan, allt man gör för dem. För det vet alla kattägare – det är inte katten som bor hos oss utan vi som bor hos katten.
Det är något visst med bandet mellan katter och författare. Visste ni att Ernest Hemingway hade 36 stycken? Och att Edith Södergrans katt Totti står staty i Raivola. På vår egen romancedrottning Simona Ahrnstedt Instagramkonto kryllar det av bilder på två söta kattungar som just flyttat in och i Anna Breitholtz Monséns både deckare och verkliga liv smyger katterna runt.
Vill ni läsa katt-feelgood så rekommenderar jag böckerna om kattkaféet av Melissa Daley. I ”Varma scones och vilsna katter” och uppföljaren ”Fyllda hjärtan och frusna tassar” (Historiska media) får vi följa katten Molly som förlorar sin matte och en period tvingas bo med tre hundar (vi kattmänniskor vet ju hur enerverande de kan vara) till att hon gör sig hemmastadd hos Debbie och hennes dotter som just öppnat ett kafé. Spinnande mysig läsning.
3 boktips
Lucy Dillon
”Vuxen på låtsas” (Forum)
Den här boken kommer inte på svenska förrän i början av februari men jag vill flagga för att det är dags att ställa sig i kö på biblioteket redan nu eller förbeställa den i bokhandeln. Lucy Dillon är en superstar inom den brittiska feelgoodgenren och bemästrar konsten till fulländning. Hur mycket jag än skrivit om kattens enastående inverkan på författares liv så ska jag också här erkänna att hunden naturligtvis har sin plats i litteraturen – särskilt hos Lucy Dillon. Hon fick till exempel priset Romantic novel of the year award för romanen "Ensamma hjärtan och hemlösa hundar".
I Katarina Widholms ”Käraste vänner” har trilogins huvudperson Betty hunnit bli 30 år.
Katarina Widholm
”Käraste vänner” (Historiska media)
Den här tredje delen i serien om Betty kom tidigare i höstas. Passa på att ägna julhelgen åt de föregående ”Räkna hjärtslag” och ”Värma händer”. I den senaste romanen är året 1949 och Betty firar sin 30-åriga födelsedag tillsammans med sin man Olof och sonen Anders. Allt är på ytan lugnt och harmoniskt. Men Olof börjar plötsligt dra sig undan, ekonomin trasslar och Betty har dessutom dåligt samvete för att hon inte hälsar på sin mamma oftare. Droppen blir när Betty och bästa väninnan Viola blir osams. Om vänskapens kraft och att man aldrig ska ta den för given.
Emma Hambergs ”Je m’appelle Agneta” är en marsipanros som aldrig vissnar.
Emma Hamberg
”Je m’appelle Agneta” (Piratförlaget)
Jag inser såklart att gillar man genren så har man redan slukat denna marsipanros på den bakelse som feelgood är. Men vad tusan – läs om den eller ge bort den i present! Berättelsen, som kom ut mars 2021 och har fått en hel del priser, börjar på ett lysrörsupplyst kontor där Agneta smälter in i tapeten. Hemma med maken Magnus är stämningen inte så varm heller. Men så svarar Agneta på annons som tar henne till Provence. Plötsligt befinner hon sig i en fantastisk värld där sidor av henne hon knappt visste fanns väcks till liv. Humor, värme och kärlek i genialisk kombination.