Boschwitz föddes 1915 i Berlin, fadern välbeställd judisk affärsman som stupade vid fronten före sonens födelse. Modern, arier, tillhörde en betydande Lübeck-familj. Sonen var således "halvjude” enligt nazistisk terminologi. Familjen hade konverterat och kände sig som goda protestantiska medborgare.
I Nürnberglagarna 1935 frånkändes judarna tyskt medborgarskap. Därmed var marken beredd för deras framtida systematiska utrotning i Tredje riket och senare i de tyskockuperade länderna.
Modern och Ulrich emigrerade samma år till Sverige och året därpå till Oslo. Där skrev sonen sin första roman "Menschen neben dem Leben". Boken gavs ut på svenska under pseudonymen John Grane med titeln "Människor utanför" (Bonniers 1937). Den fick god kritik. Framgången gav honom möjlighet att studera några terminer vid Sorbonne i Paris.
I november 1938 ägde den så kallade Kristallnatten rum, pogromer riktade mot judarna, iscensatta av SA och SS i exempellösa våldsaktioner.
Inspirerad av dessa händelser skriver Boschwitz i Bryssel och i Luxemburg som i trans Der Reisende på bara fyra veckor. Den översattes i London redan våren 1939 på det renommerade förlaget Hamish Hamilton under titeln "The man who took trains"; boken utgavs 1940 hos det likaledes kända förlaget Harper, New York under titeln "The Fugitive".
Strax efter utbrottet av andra världskriget följde Boschwitz sin mor till England, där de internerades på Isle of Man. 1940 transporterades Ulrich med fartyget Dunera till ett australiensiskt interneringsläger för judiska, tyska och italienska emigranter, en mardrömsresa på 57 dagar i den överfulla båten.
Efter två år i Australien återfick de manliga interner, som var villiga att slåss på engelsmännens sida, friheten. Den 29 oktober 1942 befinner sig fartyget Abosso 700 sjömil väster om Azorerna. Där torpederas det av en tysk ubåt; 362 passagerare drunknar, däribland Boschwitz.
På synnerligen snåriga vägar har en maskinskriven version av "Der Reisende" hamnat i Deutsches Exilarchiv i Frankfurt. Flera försök gjordes att ge ut boken efter kriget i Tyskland. Det ansedda Fischer Verlag refuserade den trots rekommendationer av Nobelpristagaren Heinrich Böll.
Genom kontakter i Israel fick den tyska förläggaren Peter Graf – via en släkting till Boschwitz – kännedom om den tyska versionen. Han underkastade texten en respektfull, redaktionell bearbetning. Nu föreligger boken i en föredömlig utgåva, välkommen inte minst därför att det finns så få exilromaner på tyska som skildrar åren före Harmageddon, 1935 till 1939.
Romanens huvudperson är den judiske affärsmannen Otto Silbermann som avvecklat sin skrotfirma, därtill tubbad av sin ariske prokurist och kompanjon. Försäljningen inbringar 40 000 Reichsmark som han ständigt bär på sig i en portfölj, hans livförsäkring. Efter att ha fått ”påhälsning” av SA- och SS-mobb förstod han vad klockan var slagen. Han flyr från lägenheten och påbörjar en planlös odyssé – likt en vandrande Ahasverus – kors och tvärs i Tyskland. Handlingen utspelar sig i tågkupéer, tågrestauranger och hotell.
Författaren har skickligt byggt upp dramaturgin: det är i en tågkupé som främlingar lätt kommer i kontakt med varandra – i synnerhet på kontinenten. Man luftar sina fördomar och aggressioner: ”Förr sade judarna att Tyskland måste bli europeiskt, i dag säger vi att Europa måste bli tyskt.” Vi möter nazister, medlöpare, till och med empatiska medmänniskor och enstaka förskrämda judar. Hela tiden är han rädd för att hans judiska identitet ska röjas, trots hans ariska utseende. För sina medresenärer presenterar sig Silbermann som Silb.
Han är fredlös i sitt eget land, oförmögen att lämna det med sitt pass som på första sidan har ett stort, rött ”J”. För en jude har hela Tyskland blivit ett enda stort koncentrationsläger.
På en av sina otaliga tågresor blir han bestulen på sin portfölj med pengarna. Han anmäler stölden på en polisstation, tappar fullständigt koncepterna, blir arresterad, blir vansinnig. ”Jag vill härifrån! – Klockan 7 går ett tåg till Aachen, 8 och 10 ett till Nürnberg – Klockan 9 och 20 ett tåg till Hamburg – det finns så många tåg –oändligt många tåg – Jag vill härifrån!”
Ulrich Alexander Boschwitz drunknade väster om Azorerna, men hans förföljda alter ego, resenären Otto Silbermann, har överlevt tack vare förläggaren Peter Graf.