I det gamla stationshuset i Uppsala vistades författaren Kjell Eriksson mycket som barn, eftersom pappan arbetade vid järnvägen. När byggnaden blev krog hade han själv i uppdrag att arrangera blommorna på uteserveringen, där vi nu sitter.
– Det var mitt sista uppdrag som trädgårdsmästare. Men vart jag än går i den här stan har jag satt en planta, säger Kjell Eriksson.
I ett par år har bott i Brasilien, men är nu i Uppsala för att ordna bostad här. Han vill komma närmare barn och barnbarn. Torsdag 9 augusti deltar Kjell Eriksson i deckarafton under Kulturveckan i Rasbo, med författarkollegorna Inger Frimansson och Lilian Fredriksson. Det ser han fram emot.
– Min farmor föddes i Rasbo. Inger Frimansson känner jag skapligt väl, hon är en gammal räv som jag och en tjej förankrad i verkligheten, säger Kjell Eriksson.
Bland annat kommer han att prata om sin kommande bok. Där återser vi polisen Ann Lindell, som var huvudperson i tio deckare mellan 1999 och 2009.
– Jag sade att ”Öppen grav” var den sista med henne men är det så att jag springer på Lindell på stan och hon har något att berätta så blir det en ny bok, säger Kjell Eriksson.
Det har alltså hänt nu. Ann Lindell har slutat vid Uppsalapolisen och förändrat sitt liv radikalt. Handlingen kommer att utspela sig i Uppsala och Uppland. Mer vill Kjell Eriksson inte avslöja.
Det var romanerna om Ann Lindell som gjorde att han kunde bli författare på heltid.
– När jag skrev första boken visste jag inte att det var en deckare, så döm min förvåning när jag fick Deckarakademins debutantpris, säger han och skrattar.
Som ung hade han inga författardrömmar. Skriva började han göra efter att ha tjatat på en facktidning om att göra reportage om hans dåvarande arbetsplats i Forsmark. ”Skriv själv”, sade redaktören, som tyckte det var för långt att åka dit.
– Jag är för fan inte journalist, sade jag. Han tyckte jag skulle skriva en novell istället, det gjorde jag och den blev publicerad. Det var inget man snackade om på jobbet, en trädgårdsanläggare skriver inte noveller, säger Kjell Eriksson.
Fler noveller blev det dock, och en dag på 1980- talet kom ett brev från författaren Ivar Lo- Johansson som ville träffas och prata litteratur. Det blev början på en vänskap som varade till den berömde proletärförfattarens död 1990.
– Jag stuvade in gubben i bilen och visade honom Uppland, han var jävligt nyfiken av sig. Han tog med mig på gallerier och lärde mig uppskatta konst. Innan hade skrivandet mest varit en kul grej, Ivar Lo- Johansson fick mig att se det på ett annat sätt, berättar Kjell Eriksson.
Arbetarklassbakgrunden är en viktig del i Kjell Erikssons författarskap. Både i sina kriminalromaner och i självbiografin har han visat ett Uppsala långt bortom akademin.
– Jag har skildrat olika sidor av staden – kommersens, kommunfullmäktiges, missbrukarnas. Jag har också lyft in länder som Spanien, Peru och Brasilien. Jag har rest in i helvete mycket, säger Kjell Eriksson.
Men nu är han alltså tillbaka där allt började. I Uppsala blir han ofta igenkänd, både som trädgårdsmästare och författare.
– Det har jag ingenting emot. Jag är nedborrad i den uppländska jorden, säger Kjell Eriksson.
Deckaraftonen äger rum på Stora magasinet i Frötuna 9 augusti.