Ragnar Jónasson
Vad föredrar du när du läser spänning? Vill du känna igen din egen vardag i all dess grå tristess? Kanske följa med deckarens utredande poliser när de kör kundvagn i snabbköpet och hämtar snuviga barn på förskolan? Eller flyr du hellre undan det vardagsgrå en stund, till en värld du själv sällan vistas i?
Som författare är det tacksamt att skildra en dramatisk miljö som kan spegla personers känslor och driva handlingen framåt. Är författaren dessutom väl förtrogen med platsen får man en naturlig trovärdighet på köpet.
När jag själv började skriva deckare valde jag att förlägga mina historier i ridsports- och landsbygdsmiljö, på platser och bland människor som jag känner till väl. Gräv där du står, brukar jag säga till mina skrivarkursdeltagare. Skriv om en miljö som du är bekant med. Eller välj ut en plats som triggar din fantasi och skänker berättelsen atmosfär och stämning.
Platsen du väljer till din mordgåta får också gärna vara avgränsad. Agatha Christie lät ofta sina karaktärer mötas på tåg, ett hotell, eller en semesterort. När ett mord plötsigt begicks var skaran med misstänkta begränsad, mystiken blev desto tätare.
Det är såklart ett tacksamt berättargrepp. Jag blir påmind om det när jag tittar på lätt beroendeframkallande HBO-serien "The White Lotus", som kom med en ny säsong före jul. Serien utspelar sig på ett hotell i en exotisk semesterort – i första säsongen på Hawaii och i andra på Sicilien – där vi får följa gästerna och deras invecklade relationer i vilkas spår ond bråd död oundvikligen följer.
Storstadspolisens evigt pågående arbete mot gängkriminalitet och uppfinningsrika seriemördare skildras förstås oförtrutet i både tv-serier och böcker, men allt fler författare tycks söka sin egen nisch, i en miljö som på ett eller annat sätt sticker ut från mängden. Vi rör oss visst gärna till färgstarka och udda platser för att skildra mänskliga brott och ondskans mekanismer.
Gertrud Hellbrand är krönikör och författare. Hon har bland annat skrivit deckarserien ”Östgötasviten”.
Gertruds 3 tips
Utlämnad
Ragnar Jónasson (Romanus & Selling)
Koncentrerat spänningsdrama som utspelar sig under en natt i en liten jaktstuga där fyra vänner söker skydd från en snöstorm. Den karga isländska naturen sätter spelreglerna. De gamla vännerna, som trodde att de kände varandra, inser snart att deras inbördes hemligheter och konflikter riskerar att bli lika farliga som kölden, ödemarken och mörkret utanför.
Just den ensligt avgränsade och säregna platsen ger förutsättningarna för lågmäld och klaustrofobisk spänning som kryper under huden. Det är svårt att veta vem det går att lita på, och vem man ska alliera sig med, i den här berättelsen som bjuder på ett flertal oväntade vändningar.
Coyote
Gabrielle Filteau-Chiba (Éditions J. förlag)
En annorlunda och vackert skriven deckare som handlar om människans rovdrift på naturen. Viltvårdaren Raphaëlle bor ensam i en husvagn i Québecs djupa skogar. När hennes hund fastnar i en av tjuvjägarnas snaror sätter det igång en obehaglig maktkamp. Raphaëlle inser att det finns en tvåbent predator i skogen och att hon själv är hans tilltänkta nästa villebråd. Först blir hon rädd, sedan blir hon rasande. Men hur långt är hon beredd att gå för att försvara naturen och djuren som hon har till uppgift att skydda?
Coyote är Filteau-Chibas andra, prisbelönta roman. Den är full av fantastiska naturbetraktelser, och samtidigt är den en skrämmande bladvändare som efter en stund blir omöjlig att lägga ifrån sig.
Gabrielle Filteau-Chiba
De ensamma
Anna Kuru (Modernista)
Boken, som utkommer i dagarna, är författarens första fristående thriller efter den uppmärksammade Kiruna-trilogin. Detta koncentrerade familjedrama utspelar sig vid ett ensligt hus i skogarna utanför Kiruna. Vi följer en mamma, en pappa, och två döttrar under några varma sommardagar på sjuttiotalet – och en kvinna i Stockholm i nutid. Historien är lågmält och vardagligt berättad, men små detaljer och gester antyder att det pågår något riktigt skrämmande i familjen. Nära huset flyter den vilda älven, som gett försörjning åt generationer i trakten men också nyckfullt tagit liv. Att någon ska dras ner i de iskalla strömmarna anar man snart. Men vem det ska bli, och framförallt varför – det måste jag läsa till den allra sista sidan för att ta reda på.
Anna Kuru