På 1920-talet skapade den brittiske deckarexperten Ronald Knox tio budord för deckarskrivande. Syftet verkar ha varit att läsaren skulle få en chans att själv lösa gåtan. Mördaren skulle till exempel vara en person som dök upp tidigt i berättelsen och bevisen skulle presenteras tydligt, men inte övertydligt under resans gång. Okända tvillingar, osynliga gifter och övernaturlighet var också förbjudna.
Hundra år senare är det hög tid att förnya de tio budorden. Om författarna sen väljer att bryta mot dem ska de i alla fall veta om det. Här är mitt förslag:
1. Historien ska i alla fall i teorin ha kunnat hända i verkligheten.
2. Liket får inte hittas av en bärplockare…
3. … eller av en hundägare.
4. Polishjälten får gärna vara excentrisk, men inte värre än att hen över huvud taget skulle ha kommit in på polishögskolan.
5. Hjälten får ha max ett problem i privatlivet.
6. Hänvisningar till gamla fall får endast ske på ett spoilerfritt sätt. Alla läser faktiskt inte böckerna i en serie i rätt ordningsföljd.
7. Förekommer organiserad brottslighet ska denna gå att presentera begripligt på max en boksida.
8. Klantiga poliser i uniform får endast förekomma om det har betydelse för handlingen (lex Sjöwall & Wahlöö).
9. En närmast osannolik slump får max en gång under berättelsen hjälpa utredarna att hitta mördaren.
10. Mördarens agerande ska gå att begripa utifrån mördarens eget perspektiv.
Önskar er alla en god jul med många läsbara paket och ett gott nytt deckarår!