Liza Marklund avslutar sin trilogi om Stenträsket starkt med "Stormberget", efter "Polcirkeln" och "Kallmyren".
Det gäller främst sådana som börjar med ”Dödlig …” eller "Farlig ..." . Jag riskerar även att missa deckare med titlar som är snarlika dussintals andra. Eller de med titlar som låter som överskrifter.
Visst, ibland kan en enkel titel tjäna ett syfte - att snabbt presentera ett ämne eller en miljö. Som Sofie Sarenbrants och Carina Bergfeldts "Födelsedagen" eller Mats Strandbergs "Färjan" och ”Konferensen”. Men ska man var ärlig: med deras renommé funkar vilken titel som helst. De har redan en stor publik som vet att de levererar.
Låt mig understryka: jag tycker att många deckartitlar är bra. Och jag vet att valet av en bok även styrs av andra komponenter, inte bara författarnamnet utan omslaget och baksidestexten. Men är man ny eller debutant kan titeln vara viktig för att synas.
Det viktigaste kriteriet för en bra titel är att den bör fånga intresset. Deckartitlar är ofta suggestiva och korta. Om böckerna ingår i en serie brukar de även vara enhetliga. Som Sara Strömbergs serie om Jämtlands-reportern Vera Bergström som har titlar i samma anda: "Sly", "Skred" och "Skinn" och Liza Marklunds trilogi om Stenträsket: "Polcirkeln", "Kallmyren" och "Stormberget".
Långa titlar är ovanligare. Om man inte är stjärnförfattare, som Jan Guillou. Då kan man döpa romaner till "Den som dödade helvetets änglar" och "Eventuellt uppsåt: att döda ortens gangster", titlar som nästan är lika pratiga som böckerna. De bygger ju till stor del på mötet mellan den åldrande journalisten Erik Ponti och spionen Carl Hamilton.
En bra titel får även gärna sticka ut. Som Håkan Nessers titlar. Smaka till exempel på "Det kom ett brev från München". Eller "Schack under vulkanen". Ren poesi. Några andra titlar som fastnat: Anna Karolinas debut "Stöld av babian", David Ärlemalms "Lite död runt ögonen", Helén Wighs "Tukta", Lou Bergs "Gryning. Falsk" och John Ajvide Lindqvists "Skriften i vattnet".
Hur hittar man då en bra titel? Som författare vet jag att det inte är lätt. Några av mina egna kom direkt - exempelvis "Ingen ska skonas" och "Feber", som jag till min förvåning upptäckte endast hade använts till en antologi med krönikor. De andra - "Röd signal" och "Splitter" - fick jag nästan värka fram.
Om de blev bra får läsarna avgöra. För till syvende och sist är det med titlar som med allt annat: Smaken är som baken.
Men som författare bör man i alla fall ägna titeln lika mycket eftertanke som allt annat i boken.
Johans 3 tips
Stormberget
Liza Marklund (Piratförlaget)
Liza Marklund avslutar sin trilogi om Stenträsket med en bok som är lika delar porträtt av en bygds historia som spännande deckare med ett minnesvärt brott i centrum: Under midsommarfirandet hittas en man på Kallmyrens botten med en påle genom hjärtat, likt en vampyr. Vem är han? Sökandet efter svaret leder till polischefen Wiking Stormbergs eget förflutna och blir till en vindlande, dramatisk släktkrönika. Samtidigt har han precis förlorat sin mamma Karin och kämpar med en plågsam cancerbehandling. Ett starkt avslut på en imponerande trilogi som känns som en början på ett nyfött författarskap.
Sofia Rustans uppföljare till "Skadedjuret" är både mångbottnad och stark.
Plågoanden
Sofia Rustan (Polaris)
Den dubbeltydiga titeln väckte i alla fall mitt intresse för denna deckare. Även "Plågoanden" börjar på midsommarafton, på festplatsen i Juniskär där Amanda Junisson, kriminalinspektör på Sundsvallspolisen, väntar på sin sambo Patrik. Men förhållandet har sprickor; han är ofta frånvarande och hon plågas av barnlöshet. Snart hittas en ung kvinna skjuten i ryggen i närheten. Dagen efter påträffas en ung man död i en kyrkoruin. Är det samma gärningsperson? Och stämmer det makabra talesättet i byn: "om en person dör följer snart tre efter"? Mångbottnad historia som blir till en gripande läsning om mobbing och övergrepp.
David Ärlemans debut "Lite död runt ögonen" är en liten pärla med en titel som sticker ut.
Lite död runt ögonen
David Ärlemalm (Forum)
Ärlemans debut har inte bara en synnerligen cool titel. Det är också en liten pärla om missbrukaren Arto som lämnar gatulivet efter flickvännen Sofia dör av en överdos. Han får jobb i köket på en skola och kämpar för att få tillvaron att gå ihop för sig själv och dottern Bodil. Den går dock i spillror när han anklagas för att sälja droger och får sparken. En gripande historia som nominerades till Bästa svenska deckardebut av Svenska Deckarakademin, skriven med en stilsäker hand. Men framför allt är det de ömsint skildrade karaktärerna man minns, som författaren även fortsatte gestalta med samma stora hjärta i "Allt för Bodil".
Johan Brännström är journalist och deckarförfattare.