Det är snart tio år sedan läkaren och deckarförfattaren Jonas Moström behövde en nytändning i sitt skrivande. Efter åtta böcker om Sundsvallspolisen Erik Axberger och läkaren Erik Jensen krävdes både ett miljö- och karaktärsbyte.
– Deckare är ganska formbunden som genre. Det börjar med något hemskt som händer, sedan blir det utredning och på slutet löser det sig. Ibland behöver man något nytt.
Lösningen blev en ny huvudkaraktär med annat kön och yrke. Så skapades psykiatrikern Nathalie Svensson, och hennes hemvist blev Uppsala. Att låta den nya deckarsviten utspela sig i staden var inget svårt beslut – här spenderade Jonas Moström fem och ett halvt år på läkarlinjen.
– Uppsala har väldigt tacksamma miljöer med historiska byggnader som folk i hela landet känner till, som Domkyrkan och slottet. Den är också unik på så vis att det är som två städer i en. En vanlig stad, och en studentstad.
Både stadens landmärken och studentliv har använts flitigt i författarens senaste deckare. Från mord utanför Akademiska sjukhuset till ett lik upphittat i Anatomiska teatern på Gustavianum.
Är det enklare att skriva om mord när man är läkare?
– Det tror jag, när det kommer till det rent anatomiska. Jag kan också skildra sjukhusmiljö på ett annat sätt än andra författare.
Jonas Moström menar däremot att det han tar med sig mest från sitt andra yrke är struktur. Han ser till att skriva varje dag, oaktat hur stor lusten är. Arbetsmoralen har resulterat i en ny bok om året sedan 2008.
– Så har det varit sedan läkarlinjen, då pluggade man ju jämt.
Senaste boken "Blindspår" kom i höstas, och redan nu är en första version av uppföljaren "Rovdjur" skickad till förlag. Vid sidan av detta har Jonas Moström nyss släppt sin första ljudnovell. "En sista önskan" är inläst av Eva Röse, och är den första delen i en svit som ska följa böckernas huvudkaraktär Nathalie Svensson i unga år.
– Nathalie är 20 och jag var 19 när jag började här på läkarlinjen. Det är ett sätt för mig att skriva om studentlivet. Nationerna, Flogsta, första uppropet på utbildningen.
Precis som med romanerna ska det nu komma en novell per år. Vid sidan av jobbar Jonas Moström fortfarande som läkare. Trots att han egentligen inte längre behöver.
– Det är för roligt för att sluta. Man får även en distans till skrivandet, det blir inte lika allvarligt.