Nilla Kjellsdotter, "Flickan i Stenparken" (Norstedts)
Efter att i fjol ha läst mina första finska deckare testade jag nu min första finlandssvenska. Jag hade fördomar om att det här skulle vara ännu en skildring av en ensamstående kvinnlig kriminalare med tilltrasslat privatliv som lever för sitt jobb och löser ett halvintressant mordfall. Men snart gläder jag mig över att ha haft riktigt fel. Detta är en spännande härva med en okänd flicka som hittas svårt skadad, en mördad diabetesforskare och en tillbakablick som jag för mitt liv inte kan förstå hur den hänger ihop med nutiden. Och när jag äntligen tror mig ha listat ut alltihop får jag fel ännu en gång, till min stora förtjusning.
Boken är den andra om Vasapolisen Mija Wadö. Två till är påannonserade 2023 och 2024. Det är bara att börja längta!
Lisa Jewell, "Natten Tallulah Murray försvann" (Printz)
Jag har följt Lisa Jewell ända sedan hennes debutbok "Ralphs party" kom ut på svenska för 20 år sen. Förutom att hon är en fantastisk berättare har hennes skrivande omformats i takt med min egen läs-smak, från 00-talets feelgoodböcker till alltmer utpräglade spänningsromaner. Och precis som jag verkar hon vara extra fascinerad av just försvinnanden.
Här får vi parallellt följa den 20-åriga nyblivna mamman Tallulah året innan hon försvinner helt spårlöst och den skrivande rektorsfrun Sophie som ett år efter försvinnandet börjar intressera sig för fallet. Som vanligt med Lisa Jewell vet man att allt kanske inte är vad det verkar vara. Boken, som författaren själv kallar sin ”lockdownroman” är klart en av hennes tre bästa under de här 20 åren.
Bo Svernström, "Det man inte ser" (Albert Bonniers förlag)
Den här boken har mig redan på första kapitlets första sida. För vem kan motstå en deckare som inleds med att ett kidnappningsoffer hittas mördad tillsammans med sina lika mördade kidnappare? Därtill är läsaren förstås inte heller dummare än att hen förstår att den blinda kvinna som hittas gömd i en garderob på brottsplatsen har mer med kidnappningen och morden att göra än hon själv medger. Det är bäddat för en härlig härva.
Trots den lovande inledningen överträffar författaren förväntningarna gång på gång med en minst sagt oförutsägbar berättelse. Bo Svernström är en ny bekantskap för mig, och jag har naturligtvis redan bestämt mig för att läsa hans två tidigare böcker innan nästa kommer. Vilket blir om två år ifall han följer tidigare skrivtempo.
Per Johansson är frilansjournalist, manusskribent åt podcasten Svenska Mordhistorier och har tidigare varit kriminalreporter.