Det Àr brÄda tider hemma hos Pontus Ullbors. Om ett par mÄnader ska spelet som han jobbat pÄ de senaste fem Ären slÀppas och det Àr fortfarande en hel del som behöver fixas.
â Uppbyggnadsfasen Ă€r alltid roligast nĂ€r man gör spel, för dĂ„ testar man massa idĂ©er. Under slutskedet försöker man mest se till att allt fungerar och oroar sig för att hĂ„lla deadline, sĂ€ger Pontus och slĂ„r sig ned vid skrivbordet i vardagsrummet.
Spelet i frÄga heter "Zone 6" och kan beskrivas som en visuell roman som utspelar sig i en frostbiten sci-fi-vÀrld. I spelet kan upp till fyra spelare samarbeta, utveckla sina karaktÀrer och pÄverka berÀttelsen genom val de stÀlls inför.
â TĂ€nk dig ett digitalt "Dungeons & Dragons", men med en twist, sĂ€ger Pontus och ler hemlighetsfullt.
Orden hinner knappt lÀmna hans lÀppar innan han fortsÀtter:
â Okej, jag spoilar vĂ€l lite dĂ„! Spel har vanligtvis en slutboss, twisten Ă€r att hĂ€r förvandlas en av spelarna till bossen och tvingas kĂ€mpa mot sina forna vĂ€nner. Vem det blir beror pĂ„ de val man gör.
Inspirationen till "Zone 6" kommer delvis frÄn japansk manga och anime, men framförallt frÄn andra spel. Pontus har nÀmligen varit spelintresserad sedan barnsben dÄ han satt klistrad framför tv:n i pojkrummet i SÀvja och spelade Nintendo 64.
â Spelar man mycket sĂ„ blir man ocksĂ„ duktig pĂ„ att lĂ„na idĂ©er och utveckla dem till nĂ„got eget. NĂ€r jag spelar tĂ€nker jag ofta pĂ„ hur jag skulle kunna göra spelet bĂ€ttre och roligare, berĂ€ttar han.
Vid det hÀr laget Àr Pontus en erfaren spelutvecklare med en handfull titlar pÄ sin meritlista, men "Zone 6" Àr det första spelet han slÀpper i egen regi. Det mesta av utvecklingen sker framför datorn hemma i vardagsrummet. Han har skrivit bÄde manus och gjort det mesta av grafiken. KaraktÀrer och miljöer ritar han först för hand pÄ en ritplatta för att sedan bearbeta vidare i programmet Photoshop.
Ăven om han gör mycket sjĂ€lv sĂ„ stĂ„r han inte helt ensam â vid sin sida har han tre vĂ€nner som hjĂ€lper till med programmering, animationer och ljud.
Trots att Pontus har tagit steget till att utveckla egna spel sÄ har det inte alltid varit ett sjÀlvklart yrkesval. VÀgen har varit lÄng och krokig.
â Att jag jobbar med det jag gör idag Ă€r ett resultat av hĂ„rt slit, tur och att jag vĂ„gat ta chanser, sĂ€ger han och rĂ€ttar till glasögonen.
Efter gymnasiet kÀnde han sig ganska vilsen och började plugga till civilingenjör i elektroteknik. Han insÄg dock snabbt att det inte passade honom och efter ett halvÄr hoppade han av utbildningen. Men nÀr en dörr stÀngs, öppnas en annan.
â Samtidigt vĂ€xte mitt spelintresse och jag insĂ„g att det finns ju folk som jobbar med att göra spel, och jag tĂ€nkte att det skulle passa mig mycket bĂ€ttre, berĂ€ttar han.
Han valde dĂ€rför att byta bana och sökte in till ett treĂ„rigt program i spelutveckling vid högskolan i Skövde dĂ€r han specialiserade sig pĂ„ grafik. Utbildningen gav honom nyttiga kunskaper, samtidigt som han knöt kontakter med likasinnade â vilket skulle visa sig vara avgörande för hans framtida karriĂ€r.
Efter utbildningen hörde nÀmligen en klasskompis av sig med ett jobberbjudande:
â Det lĂ€t rĂ€tt desperat nĂ€r han sa âVi behöver dig, vĂ„rt spel ser ut som skit. Kan du fĂ„ det att se bĂ€ttre ut?â, men samtidigt tyckte jag att det lĂ€t som en kul grej, sĂ€ger Pontus och skrattar.
En vecka senare började han pÄ den lilla spelstudion Landfall med att göra grafik till spelet "TABS" och dÀrefter till spelet "Stick Fight: The Game". Det skulle visa sig vara ett framgÄngsrecept, för idag har spelen sÄlt mellan fyra och fem miljoner exemplar vardera.
Tillbaka i vardagsrummet lutar han sig tillbaka i kontorsstolen med en tankfull blick.
â Det var en rolig men intensiv tid. Och det Ă€r mycket tack vare framgĂ„ngarna med de tidigare spelen som jag kan satsa helhjĂ€rtat pĂ„ mitt egna projekt, sĂ€ger han.
Det finns inte tid att bli alltför sentimental, för det nya spelet ska ros i hamn och det Ă€r som sagt mycket kvar att göra. Pontus förhoppningar Ă€r att spelet ska bli klart i tid â och att det ska bli uppskattat nĂ€r det kommer ut pĂ„ marknaden.
â Jag tror att det alltid finns en efterfrĂ„gan pĂ„ nya bra spel, det gĂ€ller bara att hitta sin grej, sĂ€ger han och börjar knattra pĂ„ tangentbordet.