Det mesta av spelutvecklingen sker framför datorn hemma i vardagsrummet.
Det är bråda tider hemma hos Pontus Ullbors. Om ett par månader ska spelet som han jobbat på de senaste fem åren släppas och det är fortfarande en hel del som behöver fixas.
– Uppbyggnadsfasen är alltid roligast när man gör spel, för då testar man massa idéer. Under slutskedet försöker man mest se till att allt fungerar och oroar sig för att hålla deadline, säger Pontus och slår sig ned vid skrivbordet i vardagsrummet.
Spelet i fråga heter "Zone 6" och kan beskrivas som en visuell roman som utspelar sig i en frostbiten sci-fi-värld. I spelet kan upp till fyra spelare samarbeta, utveckla sina karaktärer och påverka berättelsen genom val de ställs inför.
– Tänk dig ett digitalt "Dungeons & Dragons", men med en twist, säger Pontus och ler hemlighetsfullt.
Orden hinner knappt lämna hans läppar innan han fortsätter:
– Okej, jag spoilar väl lite då! Spel har vanligtvis en slutboss, twisten är att här förvandlas en av spelarna till bossen och tvingas kämpa mot sina forna vänner. Vem det blir beror på de val man gör.
Inspirationen till "Zone 6" kommer delvis från japansk manga och anime, men framförallt från andra spel. Pontus har nämligen varit spelintresserad sedan barnsben då han satt klistrad framför tv:n i pojkrummet i Sävja och spelade Nintendo 64.
– Spelar man mycket så blir man också duktig på att låna idéer och utveckla dem till något eget. När jag spelar tänker jag ofta på hur jag skulle kunna göra spelet bättre och roligare, berättar han.
Vid det här laget är Pontus en erfaren spelutvecklare med en handfull titlar på sin meritlista, men "Zone 6" är det första spelet han släpper i egen regi. Det mesta av utvecklingen sker framför datorn hemma i vardagsrummet. Han har skrivit både manus och gjort det mesta av grafiken. Karaktärer och miljöer ritar han först för hand på en ritplatta för att sedan bearbeta vidare i programmet Photoshop.
Även om han gör mycket själv så står han inte helt ensam – vid sin sida har han tre vänner som hjälper till med programmering, animationer och ljud.
Pontus Ullbors har själv ritat illustrationerna till sitt nya spel, "Zone 6".
Trots att Pontus har tagit steget till att utveckla egna spel så har det inte alltid varit ett självklart yrkesval. Vägen har varit lång och krokig.
– Att jag jobbar med det jag gör idag är ett resultat av hårt slit, tur och att jag vågat ta chanser, säger han och rättar till glasögonen.
Efter gymnasiet kände han sig ganska vilsen och började plugga till civilingenjör i elektroteknik. Han insåg dock snabbt att det inte passade honom och efter ett halvår hoppade han av utbildningen. Men när en dörr stängs, öppnas en annan.
– Samtidigt växte mitt spelintresse och jag insåg att det finns ju folk som jobbar med att göra spel, och jag tänkte att det skulle passa mig mycket bättre, berättar han.
Han valde därför att byta bana och sökte in till ett treårigt program i spelutveckling vid högskolan i Skövde där han specialiserade sig på grafik. Utbildningen gav honom nyttiga kunskaper, samtidigt som han knöt kontakter med likasinnade – vilket skulle visa sig vara avgörande för hans framtida karriär.
Efter utbildningen hörde nämligen en klasskompis av sig med ett jobberbjudande:
– Det lät rätt desperat när han sa ”Vi behöver dig, vårt spel ser ut som skit. Kan du få det att se bättre ut?”, men samtidigt tyckte jag att det lät som en kul grej, säger Pontus och skrattar.
En vecka senare började han på den lilla spelstudion Landfall med att göra grafik till spelet "TABS" och därefter till spelet "Stick Fight: The Game". Det skulle visa sig vara ett framgångsrecept, för idag har spelen sålt mellan fyra och fem miljoner exemplar vardera.
"Zone 6" tar en oväntad vändning när en av spelarna förvandlas till slutbossen.
Tillbaka i vardagsrummet lutar han sig tillbaka i kontorsstolen med en tankfull blick.
– Det var en rolig men intensiv tid. Och det är mycket tack vare framgångarna med de tidigare spelen som jag kan satsa helhjärtat på mitt egna projekt, säger han.
Det finns inte tid att bli alltför sentimental, för det nya spelet ska ros i hamn och det är som sagt mycket kvar att göra. Pontus förhoppningar är att spelet ska bli klart i tid – och att det ska bli uppskattat när det kommer ut på marknaden.
– Jag tror att det alltid finns en efterfrågan på nya bra spel, det gäller bara att hitta sin grej, säger han och börjar knattra på tangentbordet.