Uppsalaungdomarnas sommarjobb går mot sitt slut. Efter tre veckor i replokalen är det dags för fyra offentliga föreställningar i Uppsala.
Att sommarjobba några veckor som dansare är givande på alla plan. Om det råder ingen tvekan i gruppen som UNT träffar i de lokaler som tidigare hörde till Bolandsgymnasiet. Där finns en så kallad blackbox som lämpar sig ypperligt för dans.
– Fast här finns inga speglar. Det är lite ovant, säger Emma Klaar, en av de 15–16-åringar som klarade vårens audition och fick ett av de eftertraktade sommarjobben.
Samtidigt är hon och de jämnåriga kollegorna Margit Fritzing, Hanna Arthurson och Lyra Anér överens om att det finns fördelar med att inte kunna se sina egna rörelser och steg under repetitionerna.
– Utan speglar i rummet får man gå mer på hur dansen känns i kroppen, säger Lyra Anér.
De 14 deltagarna är nu framme vid målet. Efter tre veckors repetitioner ska de under torsdagen och fredagen (4–5 juli) göra sin 20 minuter långa dansföreställning inför publik. Platsen är Celsiustorget och det blir dubbla föreställningar bägge dagarna – klockan 13.00 samt 14.30.
Föreställningen som tagit form under koreografen Stina Ehns ledning är namnlös, men temat är tydligt.
– Temat är grupp, att göra saker tillsammans. Vi har funderat över begreppet koreografi, även utanför dansens värld, och har hämtat inspiration från aktiviteter man gör tillsammans i vardagen. Som lagsporter, joggning i grupp, hur vi rör oss i bussen eller i matbutiken.
Stina Ehn var själv en av deltagarna i danssommarjobbet 2012. I dag är hon verksam som dansare och koreograf både i Sverige och internationellt.
– För mig var det ett viktigt steg att få chansen att prova på hur det är att arbeta som dansare. Det är både tufft och roligt, skulle jag säga.
Stina Ehn leder de 14 sommarjobbande dansarna, bland andra Hannna Arthurson, Emma Klaar, Margit Fritzing och Lyra Anér.
Hennes elever håller med. Det är ett ovanligt roligt sommarjobb som samtidigt kan vara jobbigt. Repetitionerna och övningarna avlöser varandra under arbetsdagarna mellan 9 och 16. Alla framhåller den gemenskap och vänskap som började växa fram på en gång.
– Plus att vi har utvecklats en hel del på bara de här veckorna, inte minst tekniskt, säger Margit Fritzing, som i likhet med de andra deltagarna har ägnat sig åt dans i flera år.
Ingen av dem kan med säkerhet säga att de kommer att satsa på en högre dansutbildning och ett yrkesliv som dansare eller koreograf. Däremot kommer de garanterat att fortsätta med dans på fritiden.
Föreställningen utgår från hela gruppen på 14 personer, men ibland bryter sig två dansare loss och hamnar i fokus.