Först måste jag erkänna: Jag tycker genuint illa om konspirationsteorier och har svårt för thrillers och deckare som bygger på ”samhället håller på att krackelera” eller ”all makt och alla myndigheter är korrumperade”.
Eller kanske inte BYGGER på, utan snarare ODLAR den myten. Särskilt i dessa tider då högerextrema krafter riktigt blåser på och undergräver tilliten i samhället genom att utmåla allt som ruttet och kass.
Louise Boije af Gennäs har skrivit precis en sån thriller. ”Blodlokan” är första delen i vad som kallas ”Motståndstrilogin”. Här handlar det alltså om den lilla människans kamp mot ”det etablerade maktmaskineriet”.
Hon blandar sin egen påhittade historia om unga Sara med verkliga händelser och oläkta samhällssår som Palmemordet, krigsmaterialinspektör Algernons död framför en tunnelbanevagn, bordellhärvan, trafficking, åsiktsregistrering hos Säpo.
Allt hänger på nåt vis ihop. Allt är uttryck för rutten manlig makt.
Den Sverigebilden delar inte jag. Inte alls.
Men: Louise Boije af Gennäs (född 1961) kan skriva. Hon är en etablerad författare med flera romaner och pjäser på sin lista. Hon har också skrivit tv-manus till såpor som ”Rederiet” och ”Nya tider”.
Det här är första gången hon ger sig in i spänningsbranschen. Och ja, det är 440 spännande sidor, hon presenterar. Rent stilistiskt är det flyhänt och välskrivet, även om jag tycker att de långa utdragen ur autentiska tidningsartiklar (om de ouppklarade rättsfallen) ibland stoppar upp läsningen.
Handlingen? Jo, Sara är drygt 20 när hon lämnar Örebro och sticker till Stockholm för att bo inneboende och jobba på café. Snart får hon en ny världsvan väninna, jobb på cool kommunikationsbyrå, flott lägenhet, tjusig pojkvän, läckra kläder… givetvis är allt för bra för att vara sant. Det fattar man som läsare långt innan boken själv avslöjar bluffarna. Inget är som det ser ut att vara, alla ljuger och har fejkidentiteter. Och Saras pappa blev mördad, inte förolyckad något halvår tidigare. Han var något på spåren, något riktigt stort. Maktmissbruk, korruption i de högre samhällslagren, trafficking…
Ja, där har ni det. Fortsättning följer, efter ett riktigt cliffhanger-slut.
Den första referens jag kommer att tänka på är Stieg Larssons Millenniumtrilogi. Men så högt är svårt att nå, och Louise Boije af Gennäs är lite för övertydlig och till viss del förutsägbar i alla bluffar och lager som avslöjas i första delen av Motståndstrilogin.
Och så har vi det här med min skepsis mot konspirationsteorier…