Äntligen dags för gitarr

Hösten är en härlig tid för kulturälskare. Efter sommarens lunkande slår oktober till snabbt och kraftigt. Närmast nu Uppsala Internationella gitarrfestival, längre fram Uppsala Kortfilmfestival och Oktoberstämman. Plus allt annat som man bara tar för givet.

Foto:

Björn G Stenberg2015-10-07 12:05

Något jag inte tog för givet var att man skulle få hit så tunga namn som Terry Riley och Pat Metheny, två verkligt stora internationella akter. Det är verkligen starkt jobbat av festivalledningen! Lägg till Scott Henderson.

LÄS MER: UNT mötte minimalismens mästare Terry Riley

Förra året hyllade jag Gitarrfestivalen för det stora antalet kvinnliga deltagare. I år har man inte lyckats med just detta, vilket förstås är tråkigt. Nu finns det flera i invigningskonserten, där namn som Isabella Lundgren, Merit Hemmingson, Sofia Jannok, Maria Möller och Susanna Risberg medverkar i hyllningen till Monica Zetterlund och Jan Johansson. De får sällskap av några herrar också, Svante Thuresson, Georg Riedel, Anders Widmark, Stephen Simmonds, Calle Bagge, Jonas Kullhammar, Max Schultz och Erik Söderlind. Möjligen ligger tyngdpunkten trots flera eminenta gitarrister mer på allmän jazz än gitarr.

Enda kvinnliga artisten i den traditionella bemärkelsen är kinesiska Xuefei Yang, ett uppmärksammat och hyllat namn bland den yngre generationen. Förhoppningsvis spelar hon favoriter som Albeniz, de Falla och Schubert.

Flamencosångaren Diego el Cigala bryter lite mot gitarrtraditionen han med, även han förstås har med sig gitarrister. Argentinsk tango låter också lockande, Pablo Uccelli & duon Zambrana-Taborda, är ett måste. Sydafrikanen Derek Gripper spelar kora på gitarr, bara det!

Det är heller inte bara konserterna. Dagarna under festivalen är fyllda av olika verkstäder där man kan studera teknik och inspireras av de olika gitarrmästarna, även sådana som inte konserterar. I år även förra årets dragplåster Göran Söllscher. Ibland önskar jag verkligen att jag och min bror bytt i barndomen, han fick gitarr och jag tvärflöjt.

Festivalen hade förstås inte funnits om det inte varit för arrangörernas, med Klaus Pontvik och Stefan Löfvenius i spetsen, oförtröttliga arbete, långt utanför vad som skulle kallas normal arbetstid. Bara jobbet att hitta alla dessa fantastiska gitarrister och förmå dem att komma till detta kalla land i Norden kräver sitt. Det behövs eldsjälar, dessutom med förmågan att entusiasmera andra att göra en insats, styrkan bakom dem skall naturligtvis inte glömmas bort.

Konserthuset med sin eminenta akustik är också rätta stället att höra musiken på. Väl mött på en festival där sex är antalet strängar.

LÄS MER: Gitarrfestivalen sänder live på bio

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!