Karin Linder är generalsekreterare på Svensk Biblioteksförening. Hon tror att migranter sökte sig till biblioteken för att människor har en stark tillit till dem.
I collegefilmen "The Breakfast Club" (1985) möts fem ungdomar i skolans bibliotek en lördag. De har alla fått kvarsittning och har åtta timmar på sig att skriva en uppsats om vilka de tror att de är. De får varken prata eller röra på sig under dessa timmar. Naturligtvis sitter de inte tyst och stilla och bara skriver.
Biblioteket som den tysta platsen för förkovran har skildrats otaliga gånger genom filmhistorien. Men bilden av det tysta biblioteket utmanas alltmer av en annan verklighet. Sedan 2014 när bibliotekslagen skrevs om blev biblioteket något annat än det tysta läsrummet, vilket många inte är medvetna om. Karin Linder är generalsekreterare på Svensk Biblioteksförening.
– När den nya bibliotekslagen kom lyfte man in biblioteken in i det demokratiska samtalet, tidigare förde biblioteken mer det litterära samtalet. Biblioteken är en plats där olika aktörer släpper bollar som biblioteken sedan fångar upp.
Åse Hedemark är lektor i biblioteks- och informationsvetenskap vid Uppsala universitet och har forskat bland annat på de debatter som förts om bibliotekets roll. Hennes avhandling om biblioteksdebatter i massmedia sträcker sig från 1970-talet fram till 2010-talet.
– Det jag såg i min forskning var att synen på vad biblioteken ska vara för en plats alltid har debatterats. Redan på 70-talet fanns det starka åsikter i media om att biblioteken antingen skulle vara en tyst plats för läsning, eller en mer utåtriktad verksamhet, vilket jag tror beror på att nästan alla människor har en så stark känslomässig relation till biblioteken.
Åse Hedemark är lektor i biblioteks- och informationsvetenskap vid Uppsala universitet och har forskat bland annat på de debatter som förts om bibliotekets roll.
Det fanns i början på 1970-talet flera aktörer som i media argumenterade för att bibliotekens verksamhet borde förändras. En sådan aktör är biblioteksföreningen BiS (Bibliotek i Samhälle). Föreningen vilar på socialistisk grund vilket gav upphov till flera massmediala diskussioner om hur mycket politiska strömningar ska påverka bibliotekens verksamhet, och om biblioteken hade förvandlats till "allaktivitetshus och politiska propagandacentraler".
– Det finns väldigt starka föreställningar om att biblioteken ska vara en tyst plats men jag tror att biblioteken alltid har fungerat som mötesplatser. Det visar även forskningen. För ett år sedan gjorde jag en studie där jag tittade på ungas besök på biblioteken. Där kunde man se att ungas skäl till att gå till biblioteket är starkt socialt förankrade. De hängde, pluggade ihop och väntade på bussen, säger Åse Hedemark.
Under flyktingvågen kom många nyanlända flyktingar till folkbiblioteken. Speciellt Stadsbiblioteket blev en plats dit människor kom för att få hjälp när de inte förstod det svenska samhället.
Hon tycker att det är bra att bilden av den tysta platsen med den hyschande bibliotekarien utmanas, men vill för den sakens skull inte att den tysta platsen för läsning ska utrotas.
– Det måste finnas tysta läsplatser på biblioteken och sedan andra delar av biblioteken där man kan mötas, jag gillar inte antingen eller-bilden.
2015 blev ett historiskt år för biblioteken eftersom en ny grupp av besökare strömmade dit med nya ärenden. Nyanlända från Syrien, Eritrea och Afghanistan sökte sig till biblioteken.
– 2015 ställde biblioteken om. Migranterna sökte sig till biblioteken eftersom de kom från länder med bibliotek. På biblioteken fanns inga konstiga kösystem som var svåra att förstå och där kunde man få träffa samma person gång på gång. Det finns en tillit till biblioteken. När vi är utsatta går vi dit, säger Karin Linder på Svensk Biblioteksförening.
Väldigt många har en stark känslomässig relation till biblioteken. Därför blir biblioteken – och vad biblioteken ska vara – lätt en het potatis i debatten.
I rapporten "Sen går jag hem när det stänger" utforskas nyanländas biblioteksanvändning. Intervjuer och observationer har genomförts i åtta regioner varav Uppsala är en. Här framstår biblioteket som en plats där man som nyanländ kan lägga grunden för en ny utbildningsbana och där biblioteksrummet blir en tillflyktsort, en plats som ger stadga i vardagen och får människor att känna sig hemma. En radikalt annorlunda bild än den som målades upp i den senaste biblioteksdebatten om "stök", där det diskuterades hur biblioteken ska kunna fredas från våld och narkotikahandel. Karin Linder tycker att denna debatt egentligen inte handlar om biblioteken utan att de blir slagträ för en politisk debatt.
– Biblioteken blir en metafor för det som alltid varit och alltid ska vara, den heliga oasen. Man utgår från att biblioteken är ett fredat rum utanför samhället, men biblioteken är i högsta grad en del av samhället och har aldrig varit tysta platser.