Den otrygga bibliotekarien har diskuterats under åren, och 27/12 föreslog inrikesminister Morgan Johansson att tillträdesförbud ska införas i bibliotek från första juni. Då ska personer som begår brott eller trakasserar andra kunna portas efter beslut av åklagare.
Anna Troberg, ordförande för DIK-förbundet, tycker att förslaget visar att politikerna har dålig kunskap om vilka problem som finns på biblioteken.
– Det är väldigt sällan så att människor återkommande kommer och tänder eld på en bokhylla. Det handlar snarare om människor med missbruksproblem, med psykiska problem och gamla med demens som skapar oro. Men portning är knappast lösningen i sådana fall.
Tillträdesförbudet är problematiskt enligt Anna Troberg, eftersom det strider mot vad biblioteken ska vara enligt bibliotekslagens andra paragraf: Biblioteksverksamhet ska finnas tillgänglig för alla.
– Det här blir plakatpolitik. De här problemen kommer man bara åt genom att olika aktörer i lokalsamhället samarbetar, som polisen, socialen och kommunen och att man inte drar ner på missbruksvård. Biblioteken kan göra vissa saker men samhället måste sluta upp och får inte lämna de här sakerna till biblioteken att lösa.
DIK gör varje år en arbetsmiljöenkät för biblioteksanställda. 2021 års enkät visar att färre upplevt social oro, våld eller skadegörelse än tidigare år, vilket sannolikt beror på att biblioteken dragit ned på verksamhet och öppettider. Trots det har 79 procent av folkbibliotekarierna upplevt social oro under året. 42 procent har varit med om skadegörelse och 30 procent svarar att det förekommit våld.
Två av de punkter som enkäten tagit fasta på är att bibliotekarierna känt oro när de tvingats arbeta ensamma och att de efterfrågat utbildning i hur de ska hantera oroliga situationer. Hälften av folkbibliotekarierna uppger att de ibland arbetar ensamma i biblioteket och bara hälften säger att de fått tillräckligt stöd och utbildning.
Rikard Jennische, enhetschef Stadsbiblioteket i Uppsala, säger att samtliga anställda har fått utbildning i hur man hanterar oroliga situationer. Vad gäller att jobba ensam är det bara vid enstaka tillfällen som den som jobbar på barnavdelningen är själv. Han ser heller inte att tillträdesförbud skulle hjälpa personalen på något sätt.
– Det är otroligt ovanligt med bråk. Vi har inga ungdomsgäng som ställer till med oreda. Vi har en del utmaningar med personer som lider av psykisk ohälsa och missbruksproblematik. Dessa kan av vissa uppfattas som störande, men vi vill inte låsa dem ute. Skulle vi se någon form av misstänkt droghandel ringer vi naturligtvis polisen på en gång.
Rikard Jennische menar att det finns många problem med biblioteken, men att stänga ute människor är motsatsen till vad biblioteken behöver.
– Ju fler människor desto tryggare blir platsen. Tonårskillar som pratar högt kan upplevas obehagligt, men är det många andra där också så upplevs det inte så.
Per Göran Back har jobbat som bibliotekarie i 24 år. Han tycker att hans arbetsplats på Stadsbiblioteket är trygg.
– Vi har jättebra samarbete med väktarna som går rundor varannan timme. Så vi checkar av med dem, de kommer till disken och vi hänvisar om det är någon man misstänker är drogpåverkad eller om någon låst in sig på toa och gör något fuffens. Man måste alltid vara beredd på att saker kan hända och vara på alerten. Vi har också överfallslarmknappar vid disken som gör att man känner sig trygg.
Anna Sofia Perotti är enhetschef på västra enheten och Gottsunda bibliotek. Där finns ett utbrett samarbete mellan biblioteket, polis, ungdomsjouren och centrumets säkerhetsavdelning.
– Vi har säkerhetsutbildningar med all vår personal, och varje bibliotek har en egen säkerhetsplan som introduceras för nya medarbetare. Vi har också avtal med säkerhetsbolag och i Gottsunda har vi direktlarm till vaktbolaget i Gottsunda centrum.
På ett stadsdelsbibliotek får man andra typer av bus än på ett innerstadsbibliotek menar Anna Sofia Perotti.
– Medan man i stan har problem med missbrukare som sitter och sover, kan det hos oss bli stökigt eftersom ungdomarna ofta kommer hit i stället för att gå till fritidsgården – vi fungerar som en mötesplats för dem, och det ska vi ju göra.