Aziz Sharafi 26 år flydde ensam från Afghanistan när han var 17 år. I en pärm på Uppsala stadsbibliotek träffade han Roger Bergström, 66 år, som blev som en ny pappa åt honom.
Biblioteken 4/4
Det är september 2015 och bilden på den 3-åriga Alan Kurdi som spolats upp på en strand i Turkiet sprids i media. Med sina små gymnastikskor och sin lilla livlösa kropp är Alan med och skapar en ny sorts solidaritet hos svenskarna för människor på flykt. Statsminister Stefan Löfven säger i ett tal till nationen: "Jag sörjer honom och alla andra barn som dör på flykt och i krig ... Nu måste vi agera. Sverige ska fortsätta att ta sitt ansvar".
Ett år senare i november 2016 har den solidariska tonen till stor del bytts ut mot en annan i Sverige. Rapporten "Attityder till invandring" visar att 67 procent av de svarande anser att "invandrare har seder och traditioner som inte passar in i det svenska samhället". Det är i detta klimat som Roger Bergman i Uppsala börjar känna att han måste göra något för att hjälpa de invandrare som inte hittar in i det svenska samhället. På en middag hos en granne i Gamla Uppsala får han tips om projektet "Låna en Uppsalabo".
– Alla har så mycket åsikter om integration men ingen gör något. Min granne såg till att jag fick skriva en sida om mig själv som sattes in i en pärm på stadsbiblioteket och där skulle nyanlända i behov av hjälp kunna låna mig.
Samtidigt – i en annan del av Uppsala satt Aziz Sharafi och svor över svenskaböckerna.
Han kom till Sverige 2011 som 17-åring. Hans familj tillhör minoritetsbefolkningen hazarer som varit förföljda av framför allt talibanerna. Kriget i Afghanistan hade tagit hans pappa, och även hans mamma var död. Det var hans morbror som planerade att smuggla Haziz ut ur landet. Familjen hade bara råd att betala smugglare för ett av barnen i familjen, så Aziz reste ensam genom Iran, vidare till Turkiet, till Grekland och så småningom till Sverige.
– Mina båda yngre systrar är kvar i Afghanistan. Det har blivit ännu värre där nu. De får inte längre gå till skolan, allt är nedstängt och de får inte gå ut utan en man vid sin sida. Hazarerna har det värre än någonsin i Afghanistan.
Aziz Sharafi och Roger Bergström på Uppsala Stadsbiblioteket där de hittade varandra från första början genom integrationsprojektet "Låna en Uppsalabo".
Livet i Sverige och Uppsala där han hamnade blev inte helt lätt. Planen var att lära sig svenska, läsa in hela grundskolan och sedan komma in på byggprogrammet så att han skulle kunna arbeta som plattsättare. I Afghanistan hade han aldrig gått i skolan utan jobbat på byggen hela sin barndom, och därför hade han inte någon studievana. Efter några års studier på komvux i Sverige framgick det att han hade dyslexi.
– Men lärarna tog med oss till biblioteket för att visa att vi kunde sitta där och plugga. Varje dag efter skolan gick jag dit. En dag såg jag två damer som satt där och de berättade att jag kunde få hjälp med studierna av en Uppsalabo och så gav de mig en pärm.
I pärmen hittade Aziz en Roger som var intresserad av att snickra. Aziz trodde att Roger var snickare och tänkte att det kunde vara en bra kontakt för att få jobb. Redan på vägen hem samma dag ringde Roger, som inte är snickare utan drivit eget företag och varit vd i entreprenadbranschen. De bestämde träff på biblioteket en vecka senare. Roger minns att det var strax före jul 2016 som han tog trappen upp till biblioteket för att möta den då 20-åriga Aziz.
Aziz Sharafi tillhör minoritetsbefolkningen hazarer som är förföljda av talibanerna i Afghanistan. Han flydde till Sverige ensam via smugglare 2011. I dag är har han fast jobb, bostadsrätt och körkort, tack vare hårt arbete och kompisen Roger som han fann på biblioteket.
– Det var som en blinddejt på biblioteket och de bjöd på fika med kanelbulle. Han berättade sin historia och jag berättade min.
Aziz fortsätter där Roger tystnar:
– Jag berättade att jag behövde bli klar med grundskolan till året därpå så att jag kunde komma in på byggprogrammet. Och då sa han: "Jag hjälper dig". Han såg till att jag klarade båda utbildningarna, han satt där timme efter timme med mig. Sen undrade Roger om jag ville ha hjälp att ta körkort.
Roger tänkte att det skulle bli lättare för Aziz att få jobb som plattsättare om han hade körkort, och efter några intensiva månader av övningskörning var Aziz i hamn även med det.
– Det viktiga med att hjälpa är att också ställa krav. Det är ju svårt att veta vad som gäller i Sverige för den som inte kommer härifrån. Aziz hade till exempel svårigheter med teorin eftersom han har dyslexi och när han kuggade första gången bokade han en ny uppkörning bakom min rygg utan att vi hann nöta. Då blev jag arg och sa ifrån. Jag hade ju inte lust att betala för hans kuggningar. Men då lyssnade han och på tredje gången fick han kortet.
Aziz Sharafi och Roger Bergström i kaféet på Uppsala stadsbibliotek. Nu för tiden behöver inte Aziz lika mycket hjälp, men de fortsätter att umgås som vänner.
Vid sidan av att Roger hjälper Aziz för att kunna skapa sin egen framtid i Sverige har Aziz också blivit en del av Rogers familj. Han kommer hem till Rogers familj och äter middag och leker med Rogers barnbarn och är som ett extra barn som också lärt känna Rogers båda döttrar.
För Aziz som inte har någon egen familj i Sverige är Roger något han har svårt att hitta ord för att beskriva.
– Roger är allt för mig. Jättenära vän och kompis, inte bara en person som hjälper. Många hjälper, men inte som Roger. Han la ner jättemycket tid och hjälpte med hela sitt hjärta.
Förra året köpte Aziz en egen lägenhet som han och Roger hjälps åt att renovera och i julas slog den yttersta av Aziz alla drömmar in – han fick svenskt medborgarskap. Vem som hjälpte honom med myndighetspappren år efter år behövs kanske inte sägas. Men historien om Roger och Aziz är inte bara en historia om välgörenhet och solidaritet, det är också en historia om den plats som inte är som någon annan – biblioteken.
Roger Bergström ville göra mer för invandrare i Sverige som har det svårt än att bara ge pengar. Han bestämde sig för att satsa på att hjälpa en person mycket och tycker att fler borde göra mer för att hjälpa invandrare att hitta in i det svenska samhället.
Projektet "Låna en Uppsalabo" som anordnades av Bibliotek Uppsala och välgörenhetsorganisationen Lions förmedlade mellan 2016 och 2019 1 097 lån av Uppsalabor. Biblioteket tog rollen att verka för integration genom språkträning, samhällsinformation och ett socialt sammanhang. Som nämnts i tidigare artiklar om bibliotekens roll, blev biblioteket den mötesplats för personer i behov av hjälp, som ingen annan instans lyckats bli.
Aziz Sharafi går aldrig till biblioteket längre. Han jobbar jämt och har svårt att få tiden att räcka till, men han glömmer aldrig platsen där han hittade Roger. Roger Bergman har älskat biblioteket ett helt liv och kommer ofta hit nu när han blivit pensionär och tiden finns.
– Jag brukar sätta mig och läsa facktidningar eller låna ljudböcker.
Han pekar ut mot vestibulen från bibliotekskaféet där vi sitter.
– Du ser ju, det är jättemånga som är här som kommer från andra länder som söker stöd och hjälp och där tror jag biblioteken har en viktig uppgift.