Grodan, som spelas av Rune Jakobsson, lyssnar inte på de andra djuren i skogen utan pratar med Råttan ändå. De blir snabbt vänner.
"Grodan och främlingen" är en barnföreställning som handlar om Grisen, Ankan, Haren och Grodan som bor tillsammans i skogen. En dag flyttar Råttan in, vilket inte är så populärt bland några av djuren. Grodan däremot, upptäcker att Råttan är rätt rolig att umgås med.
Teater DaCapo skulle egentligen ut på turné, men tvingades att ställa in. I stället tänkte de om och flyttar eleverna från skolan till Den lilla teatern.
– Vi följer direktiven från kommunen och Folkhälsomyndigheten. Vi håller avstånd och det städas i lokalen före varje föreställning. Vi tar inte heller hit blandade grupper utan vi lyfter helt enkelt klassrummet hit, säger Rune Jakobsson som är en av skådespelarna i ensemblen.
Föreställningen är baserad på boken med samma namn skriven av Max Velthuijs.
– En anledning till att det blev "Grodan och främlingen" är för att det är en bra historia att berätta i de här tiderna. Vi måste kunna lyfta vad vi har för fördomar mot de som inte kommer från Sverige. Men den handlar också om mobbning. Att bara få vara sig själv oavsett hur man är. Det är ett klassiskt tema, säger Siv Eriksson som också spelar i Teater DaCapo.
I vanliga fall kan upp mot 90 besökare ta del av föreställningarna. I dag är det knappt 30 elever åt gången som besöker lokalerna.
– Vi spelar i stället föreställningar som blir väldigt intima, vilket jag tycker har gått bra. När det inte är corona brukar barnen även få komma fram på scenen och titta, men det går inte nu, säger Siv Eriksson.
"Grodan och främlingen" är egentligen en bok skriven av Max Velthuijs.
Siv Eriksson har bland annat skrivit musiken till föreställningen.
Eftersom gruppen är en fristående ensemble har Rune Jakobsson och Siv Eriksson arbetat mycket själva med föreställningen. Men de har också kunnat tagit in bland annat en scenograf och en regissör som kan komma med nya perspektiv.
– Det är speciellt att arbeta i en frigrupp eftersom vi sköter allting själva. Vi säljer biljetter, har koll på ekonomin och så vidare. Det blir som att driva ett företag, samtidigt som vi ska göra föreställningar, säger Siv Eriksson.
Det gör att gruppen måste komma på kreativa lösningar och återvända rekvisita.
– Fondstativet har exempelvis varit med i flera år. Lusten måste finnas för att kunna vara med i en frigrupp, även om vi också måste ha lön. Men mötena som sker här är så fantastiska att det är värt det, säger Rune Jakobsson.