Läsningen har alltid varit viktig för Mattias Lönnebo. Så snart han lärt sig läsa begav han sig till biblioteket. Det blev som ett andra hem och han var där flera gånger i veckan.
− Framför allt letade jag reda på all science fiction som gick att hitta. Redan då var jag intresserad av den typen av litteratur. Jag läste nog ganska avancerade böcker när jag var i tioårsåldern, som egentligen var skrivna för vuxna.
− Särskilt mycket läste jag på somrarna när man hade lånat sommarlån och så fick jag ofta någon bok i sommarpresent.
Han minns särskilt när han som liten hade påssjuka och hans mamma lånade hem Jules Vernes böcker: "En världsomsegling under havet" och "Jorden runt på åttio dagar".
− Det var väldigt bra eskapism mot den hemska påssjukan. På den tiden fanns det inte några dataspel som kunde avleda uppmärksamheten.
Det fläktar skönt på verandan där Mattias Lönnebo sitter i en vit korgstol med utsikt över den lilla gården på Sysslomansgatan i Luthagen. Har han en ledig stund är det här han helst försvinner i en fysisk bok men lika gärna i sin vältummade läsplatta. Ibland kommer katten Tiger och lägger sig i hans knä, eller ännu hellre rakt över boken. Också som vuxen väljer Mattias Lönnebo hellre läsningen framför tv-soffan.
− Att läsa är fortfarande ett stort nöje för mig. Jag läser varje dag, oftast en stund innan jag ska sova, det är väldigt rogivande. Att läsa ger ett annat lugn än exempelvis en tv-serie och man kan välja sin egen takt och sveps inte hela tiden vidare till nästa bild.
Mattias Lönnebo är heltidsarbetande präst och också författare till vad som nu blivit en lång rad ungdomsböcker i fantasygenren. Den senaste, "Dryader och demoner", utkom tidigare i år. Det är föga förvånande att det är främmande parallella världar och okända framtidsscenarier som lockade såväl i ungdomen som i dag. Det började med Narnia-böckerna, gick över till Sagan om ringen och sedan till Isaac Asimovs science fiction – författaren som myntade Robotikens tre lagar som ligger till grund för många efterkommande robotberättelser.
− Jag tycker att det finns en frihet i den här typen av litteratur som gör det möjligt att bearbeta existentiella frågor. Man kan skapa precis vilka scenarier man vill. Det gör att det är lättare att få ihop berättelser som både är spännande och samtidigt utmanande ur ett existentiellt perspektiv.
Hans prästämbete ger sig tillkänna också i läsningen. För att verkligen förstå världslitteraturen, och inte minst science fiction och fantasy, tycker han det är väldigt viktigt att kunna den bibliska historien och de grekiska myterna som en stor del av vårt kulturarv bygger på.
− Utan dem förstår man inte mycket av vår historia och inte heller av vår samtidslitteratur, åtminstone internationellt sett. Man måste inte läsa just Bibeln eller de grekiska myterna på hexameter, man kan ta till sig berättelserna i andra versioner.
Vid sidan om fantasy och science fiction läser han gärna klassiker och håller just nu på med projektet att ta sig igenom Erich Maria Remarques alla böcker, författaren till ”På Västfronten intet nytt”.
− Han är en fantastisk författare, men det är inget man plöjer igenom snabbt. ”Natt i Lissabon” heter en av hans allra bästa böcker som också är väldigt aktuell, den handlar om flyktingar från Nazityskland som vill få tag på de sista biljetterna till Amerikabåtarna.
Finns det någon litteratur du inte tycker om?
− Jag har svårt för självbiografier. Jag vet egentligen inte varför, jag tycker bara att det är ointressant läsning. De blir ofta ganska tjatiga och egotrippade. Det finns förstås undantag där någon har en väldigt bra historia, till exempel en person som suttit i koncentrationsläger.
Så Zlatans självbiografi går inte hem?
− Nej, det är helt ointressant för mig, jag skulle bli extremt uttråkad eftersom jag inte är intresserad av fotboll.
Fotnot: Detta är sista delen i UNT:s artikelserie om författares sommarläsning. Tidigare delar går att läsa här nedan. De publicerades 7/7 (Ola Larsmo), 14/7 (Christina Wahldén), 21/7 (Alma Kirlic), 28/7 (Elin Cullhed och Gunnar Ardelius).