Konstnären Gyösh Östergren använder flera olika tekniker i sin konst: hon fotograferar, tecknar, målar med akvarell, tusch, kaffe, glasglasyr, skulpterar av pappermassa, pinnar och tråd, för att bara nämna några.
En slottsmiljö är starkt präglad av klass och hierarki, människor som besitter makt och rikedom är självklara där. Nu vill konstnärerna Gyösh och Mikael Östergren framhäva dem som helst inte skulle synas i slottsmiljön men som var oumbärliga för att herrarna och damerna skulle kunna leva där.
– Tjänstefolket var medvetet om sin värdighet och visste sitt värde. Slottets verksamhet byggde på tjänstefolkets arbete men de var tvungna att inte synas. Det är samma sak i samhället i dag för dem som till exempel arbetar inom äldreomsorgen, förskolan och skolan eller för invandrare, utan dem skulle inte vården fungera, säger Gyösh Östergren.
Gyösh Östergren började med att göra utställningens större gestalter i människostorlek. Pigor som stiger in, lakejen, som står framför en siden-tapet, fältskärens skåp, köksgossens dröm.
Utställningen har de döpt till "De osynliga på Salsta slott". Den innehåller en bredd av olika konstnärliga uttryck som bildkonst, installationer och statyer. Konstnärerna har exempelvis använt sig av material från slottets vind för att bygga installationer. De presenterar digitala tryck på tyg och papper, men även akvareller, kol och blyertsteckningar. De ställer också ut statyer i återvunnet trä och ljudinstallationer.
Ett 70-tal monoliter (ne.se: ett större föremål tillverkat ur ett enda materialstycke, exempelvis ett stenblock) ställs ut på vinden i Salsta slott där tjänstefolket bodde.
På vinden står cirka 70 monoliter gjorda av Mikael Östergren. Verk som påminner om runstenar gjorda i trä med porträtt på olika människor som konstnärerna tänker sig kan ha arbetat på slottet.
– Porträtten är gjorda utifrån samtal med släktingar till människor som tjänstgjort som bland annat pigor, utifrån texter och från samtal med Niclas Malmberg som driver slottet. Tjänstefolket bodde alla i tre rum längst upp på vinden som kallades Hönshimlen. Där kan man säga att utställningens crescendo är, med kläder, porträtt, dikter och installationer i annars helt tomma rum med lågt i tak, säger Gyösh Östergren.
Lakejen är placerad framför en av slottets väggar som om han kommer ut ur sidentapeten bakom. Mikael Östergren monterar målningen.
I Riddarsalen står en stor teckning av en lakej som verkar smälta in i tapeten.
– Lakejen smälter in men finns samtidigt där, precis som det var, han skulle verka utan att synas. Vi försöker i stället kalla fram honom genom tapeten. Tjänstefolket hade gångar bakom väggarna men i vår utställning kommer de ut genom väggarna, genom tapeterna och dörrarna. På bilden håller han en uggla, ugglor finns avbildade på flera ställen i slottet. Lakejen tittar inte på någon, han matar ugglan med en mus. I min tolkning tänker jag: Vem är ugglan och vem är musen?, säger Gyösh Östergren.
Utställningen öppnar 26 maj och pågår till och med 15 september.